Aj

Det var längesen man var magsjuk på riktigt. Började i söndags kväll, mitt i mys ruschen. Jag hade bara lämnat hemmets trygga vrå för ett litet ärende på stan, ätit på PONG med lillebror och så hem igen. Väl hemma gjorde jag lite indisk linsgryta och ris (som jag har för övrigt jag ätit av på hela dagen eftersom det inte fanns mycket valmöjligheter) och så BAM! blev jag dålig.

Först nu hittade jag lite köttbullar i frysen som jag gjorde lite pasta till och äter med ketchup och creme fraiche. Kanske inte den ideala måltiden i det här tillståndet men ibland tar man det som finns och sen Dofilus shottar förstås. Önskar bara att den molande värken i magen kunde försvinna. Försökte sova bort den men nej, den ger sig inte.

Förresten, hur lång tid ska det behöva ta för att man börjar prata igen, ja efter lite osämja...varför måste man alltid själv ta det där första steget till försoning? hur svårt kan det vara att någon gång lägga sin stolthet åt sidan och våga ta det där första trevande steget till vänskap? någon måtta får det vara på att samla stolthets poäng om det ens är något att ha. Samla kärlekspoäng istället. Nu ska jag gå och vila lite till. Be safe...