Ibland avundas jag människor som har förmågan att arbeta mot sina mål non stop som om de var förprogrammerade till att göra det.
Jag har på sistone tappat lite av motivationen till att göra de saker som jag älskar att göra. Jag tycker fortfarande att det är kul och kan sitta på tunnelbanan på väg hem från jobbet och bestämma mig för att jobba lite på koreografier osv men nej. Det blir bara inte av...jag städar lite, lagar mat och sitter med min laptop i soffan med pläd över benen för att det är så kallt och myser istället. Hoppade över gymmet en hel vecka efter att jag varit så duktig och gått minst en gång i veckan en längre period. Men så i förr igår bar jag min spända kropp till gymmet trots att varje millimeter av den skrek och grät och ville inget annat än gå hem och myspysa.
Jag hoppas verkligen på att det är en liten fas och inte ett års paus från alla roliga saker jag vill göra. Men jag pushar inte mig för mycket heller eftersom jag känner att kroppen behöver vila och hela ryggen är så öm att bara ett lätt tryck får mig att skrika. Naprapaten säger att det är dags att fundera på livssituationen...och sen att jag även borde fundera på att byta ut min stol på jobbet mot en sån där balansboll, det skulle se väldigt roligt ut! Men jag har börjat att stå mer vid skrivbordet och försöker röra på mig så mycket jag kan och känner redan av en förbättring.
Nu går jag bara och hoppas på att jag sätter igång med mina kreativa projekt till våren då jag säkert kommer att ha mer energi och ork. Saknar sjungandet, gitarren (trots att jag smygspelat lite innan läggdags) och framför allt dansen! För tillfället dansar jag hos en vän på en dasnskola där hon lär ut Bollywood dans på måndagar och sen har jag inget annat att göra efter jobbet under veckodagarna. Funderar på att fylla onsdagen med Klassisk Indisk dans igen, det blir nog av till slutet av Mars. Fram tills dess vill jag bara ta hand om mig och planera inför min nästan två veckor långa semester som väntar runt hörnet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar