fredag 25 februari 2011

Händelserik torsdag...

Igår på min lunchtimme vandrade jag till polishuset för att skaffa mig ett nytt pass. Numret som skrivs ut till mig från apparaten visade att jag var nummer 268 och displayen visade 218, alltså över 50 nummer och minst lika många minuters väntetid framför mig. Jag växlar mellan att hopplöst stirra på displayen och oroligt se på klockan tills jag förstår att min mission inte kommer att lyckas över lunchen.

Jag bestämmer mig för att gå tillbaka till jobbet då jag får syn på en nummerlapp som ligger upp och ner. Jag tittar på den i några sekunder, tar till mig mod och plockar upp den. Lappen visar 224 jag tittar på displayen och där står det 223! detta är ett mirakel tänker jag och dubbelkollar datum och klockslag på lappen minst 4 gånger för att säkerställa att det stämmer. Det gör det och två sekunder senare är det min tur!

Jag får bjuda på fingeravtryck och ett foto som inte alls blir bra. "Är du nöjd?" frågar hon med en sval röst. Jag tordes inte säga annat än "jadå!" eftersom hennes ansiktsuttryck berättade en trött historia om alla hundratals människor hon stått ut med under dagen som skulle iväg över sportlovet. Jag kände inget behov av att vara den jobbiga tjejen som ville ta om sitt kort pga ett par hårstrån stack upp där de inte skulle hur mycket jag än ville.

Efter jobbet väntade bio med mamma. Underbart! vi såg "Min låtsas fru" med Jennifer Aniston, Adam Sandler och Nicole Kidman. Hur var filmen? Inte dålig alls, se den! Om hela filmen hängde på Jennifers härliga charm och performance? Ja!



Senare på kvällen kom jag hem till en grymt städat lägenhet!! ni anar inte! vilken tyngd som bara försvann från mina axlar! där var vikta kläder som legat i en hög på sovrumsgolvet i veckor, ett nästan flyttstädat kök. Inte ett spår av Gauss 101 leksaker och allting bara låg på rätt plats. Jag tackade mitt hjärta för den dyrbara upplevelsen och han förklarade hur härligt han själv tycker att det är att när jag har städat hemma eftersom jag städar mest(min städmani ni vet...)

Jag funderar tyst för mig själv att han inte har en aning om vilket grovjobb han gör genom att bara vara den han är, genom att ha det tålamod han har med mig och mina små kvinnliga utbrott...för jag själv hade aldrig orkat leva med mig själv (det gör jag ju..men ni vet vad jag menar) Så en massa kärlek till dig mitt hjärta <3 I love you...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar