Jag förstår inte hur Barcelona borna håller sig i form med tanke på alla sötsaker som finns runt varje hörn. Frukostbuffén här på hotellet bestod till 80% av donuts, olika varianter av sockerkakor och chokladpudding?? jag fick i mig ett glas färskpressad ananas juice, en äggmacka och färska ananas och ett par melon bitar.
Vid tolv tiden hade vi hittat till Ramblan tack vare älsklingen som studerat det ena och det andra om staden utan att jag vetat något. Gatan är spännande för oss som inte besökt den tidigare men tyvärr alldeles för turistig. MEN jag har slipat på min spanska idag och det känns underbart! jag älskar att tala språket och ju mer jag vistas i staden ju mer kommer ordförrådet tillbaka! t o m älsklingen håller på att ta upp ett och annat av språket. I love it!
Matälskare som vi är har vi försökt att hitta något vettigt ställe att äta på. Men de flesta restauranger verkar specialisera sig på tapas och tilltugg till ölen. Det minsta man kunde begära var bearnaisesås till entrecoten som älsklingen beställde. Det enda som fanns på tallriken var pommes och köttbiten. Kanske är det bara vi som är kräsna, jag vet inte. Sen kan det ju vara så att matkulturen skiljer sig mycket från plats till plats och att förstå det är ju en del av upptäcktsfärden när man är på resande fot.
Det enda vi gjort idag är att promenera ca 6 timmar i sträck. Ibland har vi lyckats gå i cirklar men vi har börjat känna igen oss och hittar mycket bättre. Jag har fotat en massor och jag önskar att jag haft en bättre kamera. Den jag har duger gott och väl men en systemkamera hade inte varit fy och skam i en sån fotogenisk stad som Barcelona.
En tråkig sak som inträffat bland allt det vackra är att jag blivit av med plånboken. Troligtvis har någon plockat den ur min väska. Älsklingen varnade mig igår kväll när jag ivrigt började packa mina femtio elva "måste ha med mig saker". Han hade läst att det var oerhört vanligt med skickliga ficktjuvar i staden varpå jag stoppade ner allt det viktiga i hans jackfickor istället. Men idag ville jag vara tuff och tyckte att älsklingen var lite löjlig och paranoid. Vem skulle vilja sno mina saker i en så charmig stad som denna?
Ack så fel jag hade!! jag var nära till gråts när jag förstod vad som hade hänt men sen sköljde en löjlighets känsla över mig. Tyckte synd om mig själv i en kvart och det fick räcka gott och väl! Sen försökte jag vara så tacksam och fokuserad över det jag INTE hade förlorat. T ex mitt kreditkort som jag av någon anledning hade överlämnat till pojkvännen och alla kärleksfulla människor som finns i mitt liv och jag själv förstås! jaja nog med cheezigheten... jag ska polisanmäla detta imorgon och hemförsäkringen får visa vad den går för!
Igår kväll när vi åkte metron
Vi köpte med oss 4 donuts och en varm choklad som var smält ckoklad och inte i närheten av våran vattniga Oboy.
Dagens bilder på stan
En snygging
En prompt fika på espresso och Darjeeling te, där såg vi plånboken för sista gången innan jag förlorade den på Ramblan
Vila benen gör man inte vart som helst!
Efter den långa rundturen förtjänade vi lite traditionell skräpmat!
Hoppas på att inget av personligt värde låg där i...
