Vila

många tror att vila handlar om något man gör efter t ex en lång period av hårt arbete. Det vi glömmer är att vi aktivt kan välja att vila i varje syssla och tanke. Vi kan välja att inte springa med andan i halsen på väg till och från jobbet. Vi kan välja att andas och faktiskt känna underlaget under våra fötter på väg till kaffemaskinen. Vi kan välja att lyssna på vår kollega om hur han eller hon mår istället för att ställa en fråga och springa iväg med vårt kaffe eftersom vi har så mycket att göra. Det är en ond cirkel man lätt hamnar i och det är nästan som att det förväntas av en i dagens samhälle. Har vi inte en orolig och flackande blick och flaxande armar är det något som inte står rätt till. Kanske ses man som lat eller inte tillräckligt ambitiös?

Hur kan vi lära oss att gå runt med normal andning och puls under arbetsdagarna?

Det som har hjälp mig enormt är att jag helt enkelt bestämt mig för en takt och den kör jag hela dagen igenom. Jag går lugnt till jobbet. Jag går lugnt till kaffemaskinen. Jag försöker att faktiskt känna efter och lägga märke till hur folk omkring mig har för energi. Bara genom att vara uppmärksam på sig själv och andra blir man lugnare. Ungefär som att pausa en actionfilm och se sig om i rummet. Prova gärna det. Vad är det värsta som kan hända? folk kan vara hur stressade som helst i ens närhet men det gäller att fortsätta i sin takt. Det kan förstås vara en utmaning eftersom vi är flockdjur och apar efter varandra. Men någon eller några måste bryta mönstret. Kanske du? I början kanske man t o m behöver överdriva och som jag gå ungefär som en sengångare i tunnelbanan. Tro mig, det går bra så länge man håller sig på den högra sidan av rulltrappan. Annars finns det risk för att hamna på akuten, särskilt någonstans runt 17 tiden.

Hursomhelst har jag sagt nej till stress. Hur mycket jag än har att göra tänker jag inte falla tillbaka till att springa runt med en kaffe i handen och kvittra om hur mycket jag har att göra. Stress och hårt arbete/framgång behöver inte alls ha ett samband. Det viktigaste är att man får saker gjorda och har du så mycket att göra att du måste lägga på så mycket av dina reserver att du riskerar att bli sjuk och inte kan njuta av de pengar du tjänar och den familjen eller vänskapskretsen du vill bevara. Är det verkligen värt det? Se varje dag som din sista. Varför jobba hårt när du kan jobba effektivt? varför korta ner ditt och andras liv genom stress? lev här och nu. Titta på dina barn ditt husdjur, din partner eller kanske bara på medresenären på tunnelbanan. Din energi är smittsam, så varför inte sprida det som är ditt bästa och närvarande jag? Ta ett extradjupt andetag innan du stiger innanför dörren. Jag tycker att en av de finaste gåvorna man kan ge sin partner eller nära och kära är att helt enkelt vara närvarande.

Njut av livet, låt det inte passera som ett X2000 tåg mitt framför ögonen på dig. Allt detta är något vi alla vet om, men det är alldeles för få av oss som faktiskt lyckas anamma en sån livsstil. För det är precis vad det är. Eller som en dam på jobbet sa till mig när jag sa att "jag ska bara" och började småspringa" mot damernas. "Gå med värdighet" sa hon och det kommer jag aldrig att glömma.