Var bara tvungen att dela med mig av denna vackra text. Ibland känns det som att vissa texter landar som en pil mitt i ens hjärta, och det känns så bra att någon har hittat orden som beskriver hur man känner eller vill känna.
I det här fallet är det en vän som jag träffade under min resa. Alltså livets resa :)
En tom tavla heter texten, läs den här:
http://kulusoy.blogg.se/2010/july/en-tom-tavla.html
lördag 31 juli 2010
Bon Iver
Min älskling är hemkommen. Det är underbart. Vi har ätit god frukost och nu försöker vi spela den här låten på gitarr. Den är bland mina favoriter just nu. Bon Iver heter han. De har fler låtar som är bra också, rekommenderar varmt att lyssna på dem en molnig augusti dag med en kopp kaffe eller ett glas vin eller en kopp te :)
Verkar som att vi får besök av älsklingens pappa och hans sambo ikväll för första gången, känns jättekul, ska verkligen ta hand om dem. De tar alltid så väl hand om oss varje gång vi besöker dem.
Lyssna gärna på låten nedan, den är härlig!
Verkar som att vi får besök av älsklingens pappa och hans sambo ikväll för första gången, känns jättekul, ska verkligen ta hand om dem. De tar alltid så väl hand om oss varje gång vi besöker dem.
Lyssna gärna på låten nedan, den är härlig!
fredag 30 juli 2010
Funderingar
Igår när jag hade gått och lagt mig, låg jag och tänkte intensivt på hur jag skulle inreda vårt nya hem. Mitt upp i bland alla byråer och färgglada tapeter som flög runt i mitt huvud dök en tanke upp. När var det senast jag kopplade till mig själv? bara samlade mina tankar och fokuserade på mig själv istället för en massa saker runtomkring mig. Det var länge sen.
Hur mår jag? den frågan kunde jag inte ge ett utförligt svar på mer än att, vädret är tråkigt och det gör väl en mindre sprallig och ja, det hade vart skönt att komma närmare sina mål och drömmar än var man är nu. För det måste man ju jobba hårt och ha lite tur om man har tur.
Men just det här djupa och komma in under skinnet på sig själv och känna efter hur man mår. Det är inte alltid lätt på de få timmar man har under dagen. Medans man sitter på jobbet, eller tränar eller lagar mat och när man väl är fri från alla vardagliga sysslor så ska man gå och lägga sig, helst i tid, för att se någorlunda civiliserad ut på jobbet dagen efter.
Sen tänkte jag att det kanske inte finns något speciellt att känna efter. Jag är ju lycklig och har alla grunförutsättningar idag för att vara det. Jag har någonstans att bo, jag har en kärleksfull pojkvän. Jag har blivit bättre på att känna efter var jag vill vara, vad jag vill göra och vilka sorts männsikor man behöver omge sig med för att må bra. Något som alla borde fundera på. Jag har lärt mig att utesluta allt sådant som tar energi från mig och istället omge mig med element som gör det motsatta. Är inte helt färdig med det, men jag blir bättre för varje dag.
Ibland när man mår bra så kan man börja leta efter något som inte stämmer, och när man inte hittar det blir man ännu mer orolig. Lite så kände jag igår. Men nu tror jag att jag kan slappna av och må bra så länge det varar. Det handlar ju trots allt om att surfa på vågorna. Hamnar man i vattnet så får man vänta tills man orkar ta sig upp på brädan igen och surfa vidare mot nya äventyr och erfarenheter.
Hur mår jag? den frågan kunde jag inte ge ett utförligt svar på mer än att, vädret är tråkigt och det gör väl en mindre sprallig och ja, det hade vart skönt att komma närmare sina mål och drömmar än var man är nu. För det måste man ju jobba hårt och ha lite tur om man har tur.
Men just det här djupa och komma in under skinnet på sig själv och känna efter hur man mår. Det är inte alltid lätt på de få timmar man har under dagen. Medans man sitter på jobbet, eller tränar eller lagar mat och när man väl är fri från alla vardagliga sysslor så ska man gå och lägga sig, helst i tid, för att se någorlunda civiliserad ut på jobbet dagen efter.
Sen tänkte jag att det kanske inte finns något speciellt att känna efter. Jag är ju lycklig och har alla grunförutsättningar idag för att vara det. Jag har någonstans att bo, jag har en kärleksfull pojkvän. Jag har blivit bättre på att känna efter var jag vill vara, vad jag vill göra och vilka sorts männsikor man behöver omge sig med för att må bra. Något som alla borde fundera på. Jag har lärt mig att utesluta allt sådant som tar energi från mig och istället omge mig med element som gör det motsatta. Är inte helt färdig med det, men jag blir bättre för varje dag.
Ibland när man mår bra så kan man börja leta efter något som inte stämmer, och när man inte hittar det blir man ännu mer orolig. Lite så kände jag igår. Men nu tror jag att jag kan slappna av och må bra så länge det varar. Det handlar ju trots allt om att surfa på vågorna. Hamnar man i vattnet så får man vänta tills man orkar ta sig upp på brädan igen och surfa vidare mot nya äventyr och erfarenheter.
Hur föräldrar ljuger för sina barn - läst på reddit.com
"When I was really little, someone yelled "ASSHOLE!" at my mother while driving. She tried to cover it up by claiming he'd yelled "asphalt." I made it most of the way through elementary school using "ASPHALT!" as an insult.
A little older, our local restaurant had several Pacman tables. Mom convinced me that quarters weren't necessary to play, and Pacman was just being stubborn when he didn't follow the joystick. Him obeying 1/3 of the time was good enough for me.
There was this one guy at the restaurant who I'd always catch watching me. When I asked mom about it she claimed he only spoke French, and that French people are angry and should be avoided.
These lies culminated one day at the restaurant. While I was grappling with Passive Aggressive Pacman, the mystery man sat down across from me. After a few minutes of watching he pops a quarter into my side of the machine. "My mom is such an asphalt," I muttered, finally realizing what a liar she was. This cracked the "French" guy up.
Years later I discovered that that man was my father, whom my mother had separated from shortly after I was born. Turns out he even lived in the same apartment building as us"
A little older, our local restaurant had several Pacman tables. Mom convinced me that quarters weren't necessary to play, and Pacman was just being stubborn when he didn't follow the joystick. Him obeying 1/3 of the time was good enough for me.
There was this one guy at the restaurant who I'd always catch watching me. When I asked mom about it she claimed he only spoke French, and that French people are angry and should be avoided.
These lies culminated one day at the restaurant. While I was grappling with Passive Aggressive Pacman, the mystery man sat down across from me. After a few minutes of watching he pops a quarter into my side of the machine. "My mom is such an asphalt," I muttered, finally realizing what a liar she was. This cracked the "French" guy up.
Years later I discovered that that man was my father, whom my mother had separated from shortly after I was born. Turns out he even lived in the same apartment building as us"
torsdag 29 juli 2010
En krönika av Amanda Widell
Ett intressant inlägg om hur vi ibland kamouflerar våra problem med ytliga saker
http://loppi.se/amanda-widell-livskris-och-ytlig-fafanga#more-8338
Snart helg
Då har man skjutit upp träningen två dagar i rad nu. Ångest? nää..med den lilla sömn jag fått och dåliga frysta matintaget de senaste dagarna så behöver min kropp tänka på annat eller inget alls. Jag behöver läggas in någonstans där det är mörkt och bara få sova ut. Helst gå i ide över vintern.
Igår kom lillasyster förbi och vi larvade oss, pratade, skrattade och hade en jättemysig kväll. Tanken var att vi skulle öva på lite danssteg, men ingen av oss orkade röra sig en enda cm från soffan. Förutom för att hämta mat och dricka.
När det gäller alla mina projekt så har det stått still nu under sommaren. Men nu ska jag ta nya tag och träffa Emil för inspelning av min musik och försöka öva på rösten och sitta med gitarren och öva. Jag har bestämt mig för att sälja min nuvarande gitarr och köpa en med nylonsträngar istället. Har jättesvårt att ta barréackorder med min nuvarande.
Imorgon kommer älsklingen hem från LA, saknar honom jättemycket. Istället för att vänja sig vid att han är borta så går det åt andra hållet. Jag går och lägger mig och tänker "ahapp nu ska man sova" och man är pigg som om det vore mitt på dagen. Kan inte slappna av med andra ord. Får hoppas att älsklingen tar med sig lite sol och sömn till mig imorgon kväll.
Ta hand om er och glöm inte att hålla era pojk/flickvänner i hand oavsett hur länge ni varit tillsammans. Det är småsakerna som gör skillnad och man ska verkligen ta till vara och uppskatta de man älskar...
Igår kom lillasyster förbi och vi larvade oss, pratade, skrattade och hade en jättemysig kväll. Tanken var att vi skulle öva på lite danssteg, men ingen av oss orkade röra sig en enda cm från soffan. Förutom för att hämta mat och dricka.
När det gäller alla mina projekt så har det stått still nu under sommaren. Men nu ska jag ta nya tag och träffa Emil för inspelning av min musik och försöka öva på rösten och sitta med gitarren och öva. Jag har bestämt mig för att sälja min nuvarande gitarr och köpa en med nylonsträngar istället. Har jättesvårt att ta barréackorder med min nuvarande.
Imorgon kommer älsklingen hem från LA, saknar honom jättemycket. Istället för att vänja sig vid att han är borta så går det åt andra hållet. Jag går och lägger mig och tänker "ahapp nu ska man sova" och man är pigg som om det vore mitt på dagen. Kan inte slappna av med andra ord. Får hoppas att älsklingen tar med sig lite sol och sömn till mig imorgon kväll.
Ta hand om er och glöm inte att hålla era pojk/flickvänner i hand oavsett hur länge ni varit tillsammans. Det är småsakerna som gör skillnad och man ska verkligen ta till vara och uppskatta de man älskar...
onsdag 28 juli 2010
Min nya hobby är inredning
Jag äter knappt på lunchen, springer runt med en halv focaccia i handen och spanar in alla affärer som kan tänkas ha något passande till sovrummet, som är i fokus just nu. Det är så roligt att man börjar fundera på om det är det man vill jobba med...
Jag vet vilka färger jag vill ha. Ja, jag har nästan lyckats kompromissa till mig hela inredningsansvaret enligt en överenskommelse då jag med nöje överlämnade ansvaret för hur vi ska lösade tekniska frågorna till min kära pojkvän.
Färgerna jag är såld på är Ducks egg blue, brunt, off white och rosa/puderrosa. Jag tänkte att man skulle måla den gröna fondväggen i den blåa tonen och använda möbler och textiler i de andra tonerna. De passar ju så fint ihop och jag har hittat lite inspirationsbilder, mest färgskalorna jag vill hänvisa till.
Tanken är också att ha en vacker fåtölj i rummet med fotpall, som en myshörna med en härlig tjock matta under. Helst en sån där öronlappsmodell i sk Rokoko stil.
"Barock kommer från franskans baroque, vilket betyder vidunderlig/oregelbunden. Rokokon bygger på samma assymmetriska princip, men är lättare och ljusare än den svulstiga barocken.
Möbler med rokoko stil hade oftast svängda S-formade ben och mjuka former, vilket fortfarande är väldigt populärt."
Här får ni se mina färgtankar.
De här färgerna tänkte jag leka med
Älskar den här bilden, den blågröna nyansen som är högre upp på väggen är den jag vill ha som fondvägg
Det här är väl drömfåtöljen, antingen i rosa eller natur
Precis den här färgkombinationen jag är ute efter
Det stilrena vill jag blanda med en lyxig/mysig fåtöj
En färgglad klick...
Väldigt vacker säng, men frågan är om man skulle tröttna
snabbt på en sådan oneutral möbel...
Jag vet vilka färger jag vill ha. Ja, jag har nästan lyckats kompromissa till mig hela inredningsansvaret enligt en överenskommelse då jag med nöje överlämnade ansvaret för hur vi ska lösade tekniska frågorna till min kära pojkvän.
Färgerna jag är såld på är Ducks egg blue, brunt, off white och rosa/puderrosa. Jag tänkte att man skulle måla den gröna fondväggen i den blåa tonen och använda möbler och textiler i de andra tonerna. De passar ju så fint ihop och jag har hittat lite inspirationsbilder, mest färgskalorna jag vill hänvisa till.
Tanken är också att ha en vacker fåtölj i rummet med fotpall, som en myshörna med en härlig tjock matta under. Helst en sån där öronlappsmodell i sk Rokoko stil.
"Barock kommer från franskans baroque, vilket betyder vidunderlig/oregelbunden. Rokokon bygger på samma assymmetriska princip, men är lättare och ljusare än den svulstiga barocken.
Möbler med rokoko stil hade oftast svängda S-formade ben och mjuka former, vilket fortfarande är väldigt populärt."
Här får ni se mina färgtankar.
De här färgerna tänkte jag leka med
Älskar den här bilden, den blågröna nyansen som är högre upp på väggen är den jag vill ha som fondvägg
Det här är väl drömfåtöljen, antingen i rosa eller natur
Precis den här färgkombinationen jag är ute efter
Det stilrena vill jag blanda med en lyxig/mysig fåtöj
En färgglad klick...
Väldigt vacker säng, men frågan är om man skulle tröttna
snabbt på en sådan oneutral möbel...
tisdag 27 juli 2010
Girls night out
Ja det har varit full rulle den senaste tiden så jag har inte fått tid att blogga mellan baksmällan och kacklet som uppstår när 3 tjejer som känt varandra i 10 år från gymnasiet samlas under ett och samma tak.
Det är något alldeles speciellt. Det är som att tiden har stått stilla varje gång vi ses. Vi pratar på samma sätt och beter oss lika galet som förut. Det underbara är att det har varit naturligt för oss att behålla kontakten och ses trots flytt till andra städer kors och tvärs över Sverigees karta. Jag älskar verkligen de här tjejerna.
I torsdags började jag ju jobba efter min ca 3 veckor långa semester. Efter jobbet ryckte jag ut med Ben and Jerrys till en kompis som behövde det och vi pratade i timmar, det var jättemysigt. I fredags kom en annan kär kompis hem till mig och vi åt middag, spelade gitarr och sjöng en massa låtar som vi tyckte om. Helt underbart!
Sen på lördagen var en av mina ovannämnda vänner som bosatt sig i de södra regionerna av Sverige på besök i stockholm med sin pojkvän. Då skulle såklart vi tjejer ses och det gjorde vi. Drack vin, bytte om 3-4 gånger tills vi bestämde oss för en outfit för utgång, det där kommer aldrig att förändras...olika plagg känns olika snygga olika dagar. Inte lätt att bestämma sig för vad man ska ha på sig då man går ut.
Det regnade som bara den och en del av oss hade klackar så höga som skyskrapor så vi tog en taxi och åkte till Berns. Väl där dansade vi och jag antar att det blev 1-2 för många drinkar eftersom vi inte riktigt kände oss i toppform dagen efter. Varför lär man sig aldrig? Men det blev en galen och rolig kväll med tjejerna, precis vad jag behövde.
Med det sagt behöver jag väl inte nämna att hela söndagen gick åt att ligga i soffan framför TV:n till klockan 19. Men jag utnyttjade faktiskt mitt tillstånd till något kreativt, eller rättare sagt, titta på något kreativt - ett heminrednings program där designers tävlar om 100 000 dollar. Väldigt inspirerande måste jag säga!
Det är ju hög tid att inreda hemma hos mig så jag passar på att frossa i allt inom ämnet. Det är verkligen jättekul! Speciellt när pojkvännen är borta, kanske kan överaska honom när han kommer tillbaka från sin trip till LA. Nu ska jag återgå till mitt "arbete".
Ha det bäst kära vänner!
Det är något alldeles speciellt. Det är som att tiden har stått stilla varje gång vi ses. Vi pratar på samma sätt och beter oss lika galet som förut. Det underbara är att det har varit naturligt för oss att behålla kontakten och ses trots flytt till andra städer kors och tvärs över Sverigees karta. Jag älskar verkligen de här tjejerna.
I torsdags började jag ju jobba efter min ca 3 veckor långa semester. Efter jobbet ryckte jag ut med Ben and Jerrys till en kompis som behövde det och vi pratade i timmar, det var jättemysigt. I fredags kom en annan kär kompis hem till mig och vi åt middag, spelade gitarr och sjöng en massa låtar som vi tyckte om. Helt underbart!
Sen på lördagen var en av mina ovannämnda vänner som bosatt sig i de södra regionerna av Sverige på besök i stockholm med sin pojkvän. Då skulle såklart vi tjejer ses och det gjorde vi. Drack vin, bytte om 3-4 gånger tills vi bestämde oss för en outfit för utgång, det där kommer aldrig att förändras...olika plagg känns olika snygga olika dagar. Inte lätt att bestämma sig för vad man ska ha på sig då man går ut.
Det regnade som bara den och en del av oss hade klackar så höga som skyskrapor så vi tog en taxi och åkte till Berns. Väl där dansade vi och jag antar att det blev 1-2 för många drinkar eftersom vi inte riktigt kände oss i toppform dagen efter. Varför lär man sig aldrig? Men det blev en galen och rolig kväll med tjejerna, precis vad jag behövde.
Med det sagt behöver jag väl inte nämna att hela söndagen gick åt att ligga i soffan framför TV:n till klockan 19. Men jag utnyttjade faktiskt mitt tillstånd till något kreativt, eller rättare sagt, titta på något kreativt - ett heminrednings program där designers tävlar om 100 000 dollar. Väldigt inspirerande måste jag säga!
Det är ju hög tid att inreda hemma hos mig så jag passar på att frossa i allt inom ämnet. Det är verkligen jättekul! Speciellt när pojkvännen är borta, kanske kan överaska honom när han kommer tillbaka från sin trip till LA. Nu ska jag återgå till mitt "arbete".
Ha det bäst kära vänner!
fredag 23 juli 2010
Fransk manikyr
Skapades av Jeff Pink från Kalifornien på 30-talet, hah! det visste ni inte?!
Jag köpte en Fransk Manikyr penna på åhléns på lunchrasten och ett s k Super Shine Kit från Depend. Kunde inte vänta tills jag kom hem, så här är resultatet.
Ni får tyvärr endast se min vänsta hand, vill inte skrämma er med bilder på hur resultatet blir när man har noll precision och stadighet då jag målat med vänster hand.
Min slutsats är att den är väldigt bra och det är en aning lättare och praktisk att måla med den här än nagellacks pensel.
Den får betyget 4/5 eftersom det återstår att se hur länge den håller osv :)
Jag köpte en Fransk Manikyr penna på åhléns på lunchrasten och ett s k Super Shine Kit från Depend. Kunde inte vänta tills jag kom hem, så här är resultatet.
Ni får tyvärr endast se min vänsta hand, vill inte skrämma er med bilder på hur resultatet blir när man har noll precision och stadighet då jag målat med vänster hand.
Min slutsats är att den är väldigt bra och det är en aning lättare och praktisk att måla med den här än nagellacks pensel.
Den får betyget 4/5 eftersom det återstår att se hur länge den håller osv :)
fredagstankar
Semester och lata dagar i all ära men när det blev för mycket av det goda så tänkte jag att jag skulle få lite stimulans på jobbet. Men nej. Gudarna har andra planer för mig, jag kommer att förlora ännu fler hjärnceller. Jag börjar nästan känna mig som en organism som endast är kapabel att äta,sova, och ja, surfa förstås.
Ge mig utmaningar! men ha inte för stora förväntningar...ge mig...säg en konservburk att öppna...eller kanske ställa in en eller två tallrikar i diskmaskinen till att börja med...för att minska det snart oidentifierbara berget som växer i köket.
Nej, jag ska inte klaga. Det kan jag göra i höst när arbetsbelastningen stiger eller när höstlöven... hmm det ordet känns så fjärran just nu, vilket är ett bra tecken, nu ska jag gå ut i det lite svalare sommarvädret och hitta något att förtära.......
Ge mig utmaningar! men ha inte för stora förväntningar...ge mig...säg en konservburk att öppna...eller kanske ställa in en eller två tallrikar i diskmaskinen till att börja med...för att minska det snart oidentifierbara berget som växer i köket.
Nej, jag ska inte klaga. Det kan jag göra i höst när arbetsbelastningen stiger eller när höstlöven... hmm det ordet känns så fjärran just nu, vilket är ett bra tecken, nu ska jag gå ut i det lite svalare sommarvädret och hitta något att förtära.......
tisdag 20 juli 2010
Recept
Nu har det gått en tid sedan midsommar, men jag tänkte i alla fall dela med mig av ett recept en av de otraditionella midsommar rätter jag bjöd på.
Har inte angett exakta kryddmått för vissa saker då jag oftast lagar mat med mer
känsla och mindre förnuft. Så släpp loss och laga mat med hjärtat, det blir godast då :)
Butterchicken
4-5 personer
1kg kycklingfiléer
2-3 gul lök
5 vitlökslyftor
1 matsked färsk riven ingefära
Färsk koriander
ca 4dl creme fraiche
Röd chili pulver
Tandoori krydda t ex från Santa Maria
Koriander pulver
salt
Sätt ugnen på 250 grader
Hacka lök och riv vitlöken och ingefära.
Blanda i röd chili, tandoori krydda och korianderpulver.
Det bästa är om du har en mixer för att få en fin blandning.
Dela kycklingfiléerna i mindre och lägg dem i en stor bunke
där du också kan blanda i kryddmixen och creme fraiche och salt.
Häll i extra tandoori eller chili krydda om så önskas.
Marinera över natten eller laga direkt. Lägg upp allting i
en ugnsform som du täckt med Aluminium folie sätt in i ugnen
i ca 25 min. Ta ut och kontroller en kycklingbit för att se om den
är klar.
Garnera med koriander och ät med ris eller ngt bröd.
Jättegott med formfranska och lime som snacks till öl
eller vin.
Redo att åka in i ugnen...
Färdig!
Med hjälp av en liten skål eller valfritt glas kan man piffa upp upplägget
Butterchicken serverat med ris och lite raita vid sidan av och smaksatt och garnerat med färsk koriander
Har inte angett exakta kryddmått för vissa saker då jag oftast lagar mat med mer
känsla och mindre förnuft. Så släpp loss och laga mat med hjärtat, det blir godast då :)
Butterchicken
4-5 personer
1kg kycklingfiléer
2-3 gul lök
5 vitlökslyftor
1 matsked färsk riven ingefära
Färsk koriander
ca 4dl creme fraiche
Röd chili pulver
Tandoori krydda t ex från Santa Maria
Koriander pulver
salt
Sätt ugnen på 250 grader
Hacka lök och riv vitlöken och ingefära.
Blanda i röd chili, tandoori krydda och korianderpulver.
Det bästa är om du har en mixer för att få en fin blandning.
Dela kycklingfiléerna i mindre och lägg dem i en stor bunke
där du också kan blanda i kryddmixen och creme fraiche och salt.
Häll i extra tandoori eller chili krydda om så önskas.
Marinera över natten eller laga direkt. Lägg upp allting i
en ugnsform som du täckt med Aluminium folie sätt in i ugnen
i ca 25 min. Ta ut och kontroller en kycklingbit för att se om den
är klar.
Garnera med koriander och ät med ris eller ngt bröd.
Jättegott med formfranska och lime som snacks till öl
eller vin.
Redo att åka in i ugnen...
Färdig!
Med hjälp av en liten skål eller valfritt glas kan man piffa upp upplägget
Butterchicken serverat med ris och lite raita vid sidan av och smaksatt och garnerat med färsk koriander
Hittat en underbar servis på MIO
Dessa hade jag spanat in på en lunchrast och bestämde mig för att jag skulle ha dem. Jag väntade några dagar med is i magen för att se om de skulle reas ut, och det gjorde dem!! nästan 50% billigare köpte vi hem dem för.
lördag 17 juli 2010
Knight and day - Tom Cruise, Cameron Diaz
En väldigt rolig och underhållande film - bör ses :)
Såg den själv på bio idag.
Såg den själv på bio idag.
fredag 16 juli 2010
måndag 12 juli 2010
semesterdag 12
Fick 2 friska dagar efter hemkomsten från Grekland. Vi fick gäster samma kväll som vi kom hem, så det gällde att lämna bagage hemma, äta frysmat och springa till mamma och hämta sovmaterial. Det var älsklingens isländska som kusiner som kom på besök, de åker den 14:e. De är verkligen urgulliga. Dag 1 hängde vi på stan och jag upptäckte att det finns ursnygga kläder på Urban Outfitters samt Weekday som jag alltid vägrat gå in i. Hur coola kläder som helst. Bilder kommer att läggas upp! På kvällen åt vi på Konstnärsbaren där älsklingens bror arbetar och senare piffade vi upp oss lite för att gå till Mosebacke och festa lite, i alla fall 1 timme innan stängning. Vi kom hem ca 3.
Dagen efter kände jag mig bakis trots att jag bara druckit en drink. Tror det berodde på att det hänt så mycket på så kort tid och brist på sömn med stort B.
Planen var att åka till Gröna Lund. Jag var sliten och det kändes som att ögonen ville åka upp i huvudet. Men det var bara att bita ihop följa strömmen och respektera att vi hade gäster som skulle se Sverige. Vet inte om det var någon bra idé dock, det bästa är nog alltid att lyssna till sin kropp. Väl på grönan började det snurra i huvudet mer eller mindre och senare på kvällen började jag frysa och kände enorm trötthet och ville bara sitta och vila hela tiden. Efter det gick vi till den än så länge bästa indiska restaurangen vi känner till i Stockholm, Shanti heter den och ligger på söder nära medborgarplatsen. Väl där kände jag inte igen mig själv. Jag ville inte ha någon mat! Richa hade ingen aptit??? jag började också känna att jag hade lite ont i halsen och frös ännu mer.
Jag ville inte vidare efter det. Jag skulle ta mig hem, vad nära att ta taxi men jag höll mig. När jag kom hem samlade jag alla väsentligheter nära sängen och la mig. Då började frossan och musklerna i hela kroppen bara värkte. Jag kunde knappt gå till toaletten utan stöd. Hela natten hade jag svettats och på morgonen hade jag feber och frossa och växlade mellan att känna mig iskall till tokvarm. Har bara hört talas om hur kul det är att ha feber när det är över 30 grader ute, men nu har jag upplevt det. Inte nog med det, jag fick även magont under dagen som hållit i sig i 2 dagar nu. Häng kvar, jag är snart klar med gnällandet. På kvällen gav febern med sig men magen var inte glad och inte heller ryggen och kroppen. Allt bara värkte och jag har fortfarande ont i ryggen, så pass att jag inte ens kan nysa utan smärta. Vad är detta??? någon som vet..? känns som en minor influensa...känns helskumt.
Hursomhelst, jag ser nu fram emot att tillfriskna och njuta de återstående 6 dagarna av min semester med älsklingen i vårt nya hem för en gångs skull och bara ta hand om varandra och umgås. Bara en till två gånger om året man får dessa sammanhängande ledigheterna man ska vara mån om. Annars drabbas man väl av ovanstående krämpor vad vet jag:)
Dagen efter kände jag mig bakis trots att jag bara druckit en drink. Tror det berodde på att det hänt så mycket på så kort tid och brist på sömn med stort B.
Planen var att åka till Gröna Lund. Jag var sliten och det kändes som att ögonen ville åka upp i huvudet. Men det var bara att bita ihop följa strömmen och respektera att vi hade gäster som skulle se Sverige. Vet inte om det var någon bra idé dock, det bästa är nog alltid att lyssna till sin kropp. Väl på grönan började det snurra i huvudet mer eller mindre och senare på kvällen började jag frysa och kände enorm trötthet och ville bara sitta och vila hela tiden. Efter det gick vi till den än så länge bästa indiska restaurangen vi känner till i Stockholm, Shanti heter den och ligger på söder nära medborgarplatsen. Väl där kände jag inte igen mig själv. Jag ville inte ha någon mat! Richa hade ingen aptit??? jag började också känna att jag hade lite ont i halsen och frös ännu mer.
Jag ville inte vidare efter det. Jag skulle ta mig hem, vad nära att ta taxi men jag höll mig. När jag kom hem samlade jag alla väsentligheter nära sängen och la mig. Då började frossan och musklerna i hela kroppen bara värkte. Jag kunde knappt gå till toaletten utan stöd. Hela natten hade jag svettats och på morgonen hade jag feber och frossa och växlade mellan att känna mig iskall till tokvarm. Har bara hört talas om hur kul det är att ha feber när det är över 30 grader ute, men nu har jag upplevt det. Inte nog med det, jag fick även magont under dagen som hållit i sig i 2 dagar nu. Häng kvar, jag är snart klar med gnällandet. På kvällen gav febern med sig men magen var inte glad och inte heller ryggen och kroppen. Allt bara värkte och jag har fortfarande ont i ryggen, så pass att jag inte ens kan nysa utan smärta. Vad är detta??? någon som vet..? känns som en minor influensa...känns helskumt.
Hursomhelst, jag ser nu fram emot att tillfriskna och njuta de återstående 6 dagarna av min semester med älsklingen i vårt nya hem för en gångs skull och bara ta hand om varandra och umgås. Bara en till två gånger om året man får dessa sammanhängande ledigheterna man ska vara mån om. Annars drabbas man väl av ovanstående krämpor vad vet jag:)
lördag 3 juli 2010
Kefalonia dag 3
Klockan är snart sju på kvällen. Vi ligger vid poolen, solar badar umgås mycket med Tereza i baren. Älsklingen ritade av henne, vi utbytte språkkunskaper och åt hamburgare. Helt underbart. Jag tar tillbaka det jag sagt om hur tråkigt sola och bada är. Det är ju livet! nja inte helt kanske men det är i alla härligt och man glömmer bort allt annat. Människorna har sånt lugnt tempo så det är inte klokt.
Vi har spenderat hela dagen här. Vi kom hit ca 12 och nu väntar jag på att älsklingen ska komma med lite juice. Det har faktiskt inte blivit någon alkohol för oss än så länge. Bara vatten, juice och läsk. Vi har aldrig varit så förtjusta i sprit. Förutom när det är fest eller om det bjuds till maten någon gång. Det är bara skönt tycker jag.
Imorgon måste vi upp tidigt då vi ska hämtas upp av en buss som ska ta oss på en BBQ utflykt och vi ska få åka en glasbotten båt där man ska kunna se delfiner och sköldpaddor. Sen ska man kunna göra välgörande lerbad. Efter det kommer kaptenen Makis som han heter, grilla lunch på stranden.
Nej det här var inte alls så illa. En hel dag vid poolen och utflykt imorgon, poolparty på måndag...livet känns bra och jag är avslappnad för en gångs skull.
Kram på er där hemma, hoppas ni också får en massa sol och bad, det skulle ju vara värmebölja till helgen?
Tereza i baren
Jag njuter av kvällen på balkongen
Grekisk tonfisksallad med hemodlade grönsaker
Hotellägaren Makis
Andy från England, bosatt i Kefalonia sedan 6 år tillbaka
Vi har spenderat hela dagen här. Vi kom hit ca 12 och nu väntar jag på att älsklingen ska komma med lite juice. Det har faktiskt inte blivit någon alkohol för oss än så länge. Bara vatten, juice och läsk. Vi har aldrig varit så förtjusta i sprit. Förutom när det är fest eller om det bjuds till maten någon gång. Det är bara skönt tycker jag.
Imorgon måste vi upp tidigt då vi ska hämtas upp av en buss som ska ta oss på en BBQ utflykt och vi ska få åka en glasbotten båt där man ska kunna se delfiner och sköldpaddor. Sen ska man kunna göra välgörande lerbad. Efter det kommer kaptenen Makis som han heter, grilla lunch på stranden.
Nej det här var inte alls så illa. En hel dag vid poolen och utflykt imorgon, poolparty på måndag...livet känns bra och jag är avslappnad för en gångs skull.
Kram på er där hemma, hoppas ni också får en massa sol och bad, det skulle ju vara värmebölja till helgen?
Tereza i baren
Jag njuter av kvällen på balkongen
Grekisk tonfisksallad med hemodlade grönsaker
Hotellägaren Makis
Andy från England, bosatt i Kefalonia sedan 6 år tillbaka
Kefalonia dag 2
2 Juli 2010
Jag blev väckt av samma larmsignal som väcker mig i min lilla säng i Sverige varje vardag och övertalar mig att gå till jobbet. Jag snoozade som vanligt. Men kom strax därefter på att vår reseledare skulle komma till vårt sk hotell med förslag som vi kunde byta oss upp till.
Även om jag vid det här laget starkt kände att de kostnadsfritt borde förflytta oss till ett annat boende. Standard på hotell är en sak. Men när det handlar om vattenskada så lutar det mer åt hur hälsosamt det egentligen är att andas in denna luft? jag hade också vaknat med lite utslag på magen och handen och kliat mig hela natten. Nu var jag arg. De ska sätta oss på ett annat hotell punkt slut.
Vi gick upp och mötte upp henne. Jag började berätta om spindelnäten och Rune och hans bror och hur mörkt det var. Då började hon läsa upp paragrafer om just att de inte kunde garantera standarden osv på hotellet. Då frågade jag om det fick lukta mögel på rummet. Då sa att det var en annan femma och följde med oss till rummet. Sniffade runt lite överallt, sa ironiskt att vi hade ett fett badrum, tack gode Gud hon fattade i alla fall att det var ett minst sagt kasst ställe att bo på. Inte bara kasst, det var på något sätt så obeboeligt att man ville sätta sig och gråta.
Hursomhelst så började hon prata om att det var fuktigt och att det är fuktigt överallt osv. Jag undrade om det var mögel överallt och om hon tyckte att der var ok att bo så. Då bläddrade hon i sin pärm för att se om någon hade bott här tidigare. Nej. Vi var de första av deras kunder som hade äran att bo här. Hon föreslog att vi skulle vädra och att mögelspecialister hade varit i byggnaden där hon själv bor eftersom luktat så mycket men att de inte hittat något och bett dem vädra. Utöver det hade de sagt att lukten/fukten jag minns inte riktigt, så småningom försvinner in i väggarna vilket jag tyckte lät underligt. Det ska ju inte försvinna IN det ska UT UT UT. Hon upprepade att vi skulle vädra och sa att unga människor som reser oftast inte brukar ha så höga krav och att det var nog bäst för oss om vi bytte hotell, dvs med egna medel uppgraderade. Usch. Med andra ord så tyckte hon inte att de ska skulle stå för hotell, såklart.
Jag tror att vi därefter inte orkade diskutera och jag sa till mig själv att jag skulle gå vidare med det här när jag kommer hem. Hur billig resan än är så tycker jag att rätt ska vara rätt. Ett enkelt rum utan några lyx som helst, utan WC/Toalett, utan pool eller frukost. Jag hade köpt det, eftersom det redan står på min biljett. Men stod inget om att det kunde vara som att bo i en gaskammare och det värsta var att man vänjde sig snabbt vid lukten. Men det är ju fortfarande inte bra! Så vi sa, ine vi byter hotell. Vi vill bara härifrån så fort som möjligt eller sätt oss på första bästa plan hem.
Hon berättade att hon hittat ett hotell som skulle passa oss perfekt som låg i Lourdas. Det skulle vara fräscha rum och pool och havsutsikt och killen som jobbar där skulle var hur skön som helst. Låter perfekt, och det hela skulle kosta oss ca 250 euro. Jag tyckte det var ett jättebra pris, med tanke på hur dyrt det kan vara med sådana lägen.
Vi tog vårt bagage ställde oss vid gatan och vinkade en taxi till oss. Chaffisen klev ur och började öppna bagageluckan. Vi betalar 25 euro sa jag till honom eftersom reseledaren sa att det inte ska kosta mer och att vi helst skulle komma överens innan vi klev in i någon bil. Thirty! ropade han. Nej, 25 eller så tar vi en annan taxi sa jag och vi hade inte ens hunnit röra på oss någon centimeter innan han sa ok, twentyfive!
Väl inne i bilen så pratade vi och han sa att han hade varit i Sverige "when my hair was still black" som han uttryckte det. Han verkade vara en go man och alla vi stött vi på, på ön verkar trivas. Ekonomikrisen verkar inte ha påverkat dem så värst mycket heller då de har turismen.
Vägen till Lourdas var underbar, vi åkte runt runt upp för ett berg och såg havet och naturen nedanför. Vi hade känt oss så begränsade i Lassi då vi inte har körkort. De flesta verkade hyra bil och ta sig runt på egen hand. Jag ville så gärna till t ex Fiskardo som ligger på norra delen av ön. Den enda byn som klarade sig från jordbävningen 1945 vilket betyder att de är de enda med kvar med den gamla arkitekturen. Små dörrar och fönster och olikfärgade fasader.
Vi kom efter ca 25 minuters bilfärd dram till Lourdas och hotellet vi skulle bo på. På väg ner mot hotellet möttes vi av en leende tjej som såg ut att vara jämngammal med mig. Jag vet inte hur hon visste att vi hade anlänt men hon var jättetrevlig och pratglad. Theresa heter hon. Jag tror att hon jobbar i baren vid poolen för det mesta. På väg ner mot poolen hojtade någon från en balkong på bottenplan. Det var en man som stod svept i endast gardinen och såg glad och nyvaken ut vinkade "welcome! welcome!! till oss. Vi vinkade tillbaka och Tereza berättade att det var hennes chef. Vi kände oss redan hemma och vi log!! för första gången på länge. Vi har kommit rätt tänkte vi.
Sen fick vi se vårt rum. Inget att hurra för men det kändes bra och det kändes rätt. Rummet var enkelt inrett och LJUST med ett litet kokvrå. Nu får vi leva lite och njuta av de 5 återstående dagarna i paradiset.
Det blev häng på rummet de första 2 timmarna. Det var så skönt att bara få vara i ett rum med en sån fantastisk utsikt. De låg redan ett par gäster nere vid poolen och solade och badade. Vi gick ner till Tereza som ville bjuda oss på en välkomstdrink och vi pratade rätt länge om det ena och de andra. Hon hade varit i England och pluggat till arkitekt. Sen berättade hon om att det skulle vara ett slags poolparty på måndag med BBQ och dans. Gud vad glad jag blev!! det ser jag verkligen fram emot. Sen gick vi och åt och på hemvägen träffade vi på killen som suttit bredvid mig på planet som jag hade diskuterat ospecificerat boende med. Markus och hans tjej hade tydligen haft lite mer tur än oss och hamnat här i Lourdas på ett bra hotell. De sa att de precis varit nere vid den långa stranden som också heter Lourdas, uttalas "lorthas".
Att ha sett bekanta ansikten var trevligt och de erbjöd sig att visa vägen till stranden dagen efter om vi skulle befinna oss i krokarna.
Tillbaks till hotellet och det var dags att inviga poolen. Solen skulle nog gå ner om en timme eller så men det var fortfarande ganska varmt. Jag pratade lite med Tereza efteråt och hon undrade vad vi skulle göra dagen efter och erbjöd sig att köra oss runt lite i sin bil. Urgulligt av henne.
Vi har varit och handlat lite mat nu också , lite bröd ost och smör så man slipper äta ute hela tiden. Sen satte vi oss på balkongen under stjärnorna och tittade ut över poolen och baren där det var stendött. Men vi hade det mysigt, jag kände att jag behövde skriva lite och tog ut min lilla laptop och tittade efter trådlösa nätverk. Jadå! hela två staplar fanns där, jag tror det är ägarens oskyddade nätverk moahahaha. Snabbt in i mejlen och facebook och bloggen, allt på en gång, man vill ju inte spilla någon tid ifall man skulle tappa uppkopplingen. Men det gick bra och jag tror att vi har access till den här när vi vill bara vi sitter på balkongen. Om vi får är en annan femma nu ska vi kolla på lite serier innan vi sussar. Nu kan vi andas ut och njuta.
Jag blev väckt av samma larmsignal som väcker mig i min lilla säng i Sverige varje vardag och övertalar mig att gå till jobbet. Jag snoozade som vanligt. Men kom strax därefter på att vår reseledare skulle komma till vårt sk hotell med förslag som vi kunde byta oss upp till.
Även om jag vid det här laget starkt kände att de kostnadsfritt borde förflytta oss till ett annat boende. Standard på hotell är en sak. Men när det handlar om vattenskada så lutar det mer åt hur hälsosamt det egentligen är att andas in denna luft? jag hade också vaknat med lite utslag på magen och handen och kliat mig hela natten. Nu var jag arg. De ska sätta oss på ett annat hotell punkt slut.
Vi gick upp och mötte upp henne. Jag började berätta om spindelnäten och Rune och hans bror och hur mörkt det var. Då började hon läsa upp paragrafer om just att de inte kunde garantera standarden osv på hotellet. Då frågade jag om det fick lukta mögel på rummet. Då sa att det var en annan femma och följde med oss till rummet. Sniffade runt lite överallt, sa ironiskt att vi hade ett fett badrum, tack gode Gud hon fattade i alla fall att det var ett minst sagt kasst ställe att bo på. Inte bara kasst, det var på något sätt så obeboeligt att man ville sätta sig och gråta.
Hursomhelst så började hon prata om att det var fuktigt och att det är fuktigt överallt osv. Jag undrade om det var mögel överallt och om hon tyckte att der var ok att bo så. Då bläddrade hon i sin pärm för att se om någon hade bott här tidigare. Nej. Vi var de första av deras kunder som hade äran att bo här. Hon föreslog att vi skulle vädra och att mögelspecialister hade varit i byggnaden där hon själv bor eftersom luktat så mycket men att de inte hittat något och bett dem vädra. Utöver det hade de sagt att lukten/fukten jag minns inte riktigt, så småningom försvinner in i väggarna vilket jag tyckte lät underligt. Det ska ju inte försvinna IN det ska UT UT UT. Hon upprepade att vi skulle vädra och sa att unga människor som reser oftast inte brukar ha så höga krav och att det var nog bäst för oss om vi bytte hotell, dvs med egna medel uppgraderade. Usch. Med andra ord så tyckte hon inte att de ska skulle stå för hotell, såklart.
Jag tror att vi därefter inte orkade diskutera och jag sa till mig själv att jag skulle gå vidare med det här när jag kommer hem. Hur billig resan än är så tycker jag att rätt ska vara rätt. Ett enkelt rum utan några lyx som helst, utan WC/Toalett, utan pool eller frukost. Jag hade köpt det, eftersom det redan står på min biljett. Men stod inget om att det kunde vara som att bo i en gaskammare och det värsta var att man vänjde sig snabbt vid lukten. Men det är ju fortfarande inte bra! Så vi sa, ine vi byter hotell. Vi vill bara härifrån så fort som möjligt eller sätt oss på första bästa plan hem.
Hon berättade att hon hittat ett hotell som skulle passa oss perfekt som låg i Lourdas. Det skulle vara fräscha rum och pool och havsutsikt och killen som jobbar där skulle var hur skön som helst. Låter perfekt, och det hela skulle kosta oss ca 250 euro. Jag tyckte det var ett jättebra pris, med tanke på hur dyrt det kan vara med sådana lägen.
Vi tog vårt bagage ställde oss vid gatan och vinkade en taxi till oss. Chaffisen klev ur och började öppna bagageluckan. Vi betalar 25 euro sa jag till honom eftersom reseledaren sa att det inte ska kosta mer och att vi helst skulle komma överens innan vi klev in i någon bil. Thirty! ropade han. Nej, 25 eller så tar vi en annan taxi sa jag och vi hade inte ens hunnit röra på oss någon centimeter innan han sa ok, twentyfive!
Väl inne i bilen så pratade vi och han sa att han hade varit i Sverige "when my hair was still black" som han uttryckte det. Han verkade vara en go man och alla vi stött vi på, på ön verkar trivas. Ekonomikrisen verkar inte ha påverkat dem så värst mycket heller då de har turismen.
Vägen till Lourdas var underbar, vi åkte runt runt upp för ett berg och såg havet och naturen nedanför. Vi hade känt oss så begränsade i Lassi då vi inte har körkort. De flesta verkade hyra bil och ta sig runt på egen hand. Jag ville så gärna till t ex Fiskardo som ligger på norra delen av ön. Den enda byn som klarade sig från jordbävningen 1945 vilket betyder att de är de enda med kvar med den gamla arkitekturen. Små dörrar och fönster och olikfärgade fasader.
Vi kom efter ca 25 minuters bilfärd dram till Lourdas och hotellet vi skulle bo på. På väg ner mot hotellet möttes vi av en leende tjej som såg ut att vara jämngammal med mig. Jag vet inte hur hon visste att vi hade anlänt men hon var jättetrevlig och pratglad. Theresa heter hon. Jag tror att hon jobbar i baren vid poolen för det mesta. På väg ner mot poolen hojtade någon från en balkong på bottenplan. Det var en man som stod svept i endast gardinen och såg glad och nyvaken ut vinkade "welcome! welcome!! till oss. Vi vinkade tillbaka och Tereza berättade att det var hennes chef. Vi kände oss redan hemma och vi log!! för första gången på länge. Vi har kommit rätt tänkte vi.
Sen fick vi se vårt rum. Inget att hurra för men det kändes bra och det kändes rätt. Rummet var enkelt inrett och LJUST med ett litet kokvrå. Nu får vi leva lite och njuta av de 5 återstående dagarna i paradiset.
Det blev häng på rummet de första 2 timmarna. Det var så skönt att bara få vara i ett rum med en sån fantastisk utsikt. De låg redan ett par gäster nere vid poolen och solade och badade. Vi gick ner till Tereza som ville bjuda oss på en välkomstdrink och vi pratade rätt länge om det ena och de andra. Hon hade varit i England och pluggat till arkitekt. Sen berättade hon om att det skulle vara ett slags poolparty på måndag med BBQ och dans. Gud vad glad jag blev!! det ser jag verkligen fram emot. Sen gick vi och åt och på hemvägen träffade vi på killen som suttit bredvid mig på planet som jag hade diskuterat ospecificerat boende med. Markus och hans tjej hade tydligen haft lite mer tur än oss och hamnat här i Lourdas på ett bra hotell. De sa att de precis varit nere vid den långa stranden som också heter Lourdas, uttalas "lorthas".
Att ha sett bekanta ansikten var trevligt och de erbjöd sig att visa vägen till stranden dagen efter om vi skulle befinna oss i krokarna.
Tillbaks till hotellet och det var dags att inviga poolen. Solen skulle nog gå ner om en timme eller så men det var fortfarande ganska varmt. Jag pratade lite med Tereza efteråt och hon undrade vad vi skulle göra dagen efter och erbjöd sig att köra oss runt lite i sin bil. Urgulligt av henne.
Vi har varit och handlat lite mat nu också , lite bröd ost och smör så man slipper äta ute hela tiden. Sen satte vi oss på balkongen under stjärnorna och tittade ut över poolen och baren där det var stendött. Men vi hade det mysigt, jag kände att jag behövde skriva lite och tog ut min lilla laptop och tittade efter trådlösa nätverk. Jadå! hela två staplar fanns där, jag tror det är ägarens oskyddade nätverk moahahaha. Snabbt in i mejlen och facebook och bloggen, allt på en gång, man vill ju inte spilla någon tid ifall man skulle tappa uppkopplingen. Men det gick bra och jag tror att vi har access till den här när vi vill bara vi sitter på balkongen. Om vi får är en annan femma nu ska vi kolla på lite serier innan vi sussar. Nu kan vi andas ut och njuta.
fredag 2 juli 2010
Kefalonia dag 1
De närmsta dagarna kommer min blogg att användas som resedagbok. Jag befinner mig på en ö som heter Kefalonia i Grekland.
Det här skriver jag egentligen dagen efter 1 Juli. Det datumet vill jag helst förtränga. Vi skulle ju på charterresa, och för att vara lite galen och spontan så bokade jag förståss en ospecifierad resa. Ingen uppvärmning med förbokad all inclusive hotell här inte. Här skulle det levas. I bakhuvudet var jag ganska lugn eftersom 99% av de jag pratat med har haft positiva erfarenheter av ospec. resor och sagt att de hamnat på 4-5 stjärniga hotell nära havet osv. Men för säkerhetsskull försökte jag lura mig själv att jag inte hade några höga förväntningar alls. Men jag hade så fel.
Vår taxi hämtade oss kl 04.00 utanför vårt hus. Taxichauffören var så flummig att jag blev orolig för att han var berusad men vi kom hela och i mer än god tid till Arlanda Express tåget som tog oss till Arlanda.
Genom säkerhetskontrollen gick jag coolt genom den här gaten som ska pipa om man har handgranater eller kofot på sig. Inget hände men en vakt uppmanade mig att ta händerna ur fickorna när jag gått igenom men lugnade sig snabb när han såg att jag inte hade något tjutvänligt på mig.
Klockan närmade sig 06:20 då flyget skulle gå, vi hade inte ätit något så vi bestämde oss för att äta något litet. Herregud vad det ska vara dyrt att få i sig lite frukost. 60 spänn för en formfranske sandwich med en liten sliten bladbit i som ska föreställa sallad och en ostbit. Fy skäms! När jag var liten och reste med mamma och pappa så gjorde alltid min mamma jättegott indiskt friterad bröd med en himmelsk god popatis röra "poori alu" = bröd och potatis.
Det enda vi gjorde på flyget var att sova. Efter ca tre timmar var vi framme. Vi var så glada och jag tyckte det var så spännande och glömde bort att inte ha förväntningar så jag varvade med att inte ha förväntningar och drömma mig bort om vilken tur vi skulle ha och hamna på ett femstjärnigt hotell vi också. Jag fortsatte att ge mig själv mentala örfilar för varje gång jag såg mig själv glassa vid en pool. Det var det enda bussresan bestod av. Vi skulle stanna vid 3 hotell totalt och vårat hotell var slutdestinationen.
Det första hotellet såg jag ingen skymt av, vi stannade bara vid en gata och ett gäng släpptes av, den andra hållplatsen var hotell Mediterannian. Jag blev så glad att vi inte skulle gå av där, byggnaden såg så tråkig ut. Vi gick av i Lassi som staden heter. Där fanns ett slags trappstegs bygge eller vad man ska kalla det för, hus är byggda efter varandra upp för en kulle/berg. Hursomhelst tänkta jag att vi hade hamnat på ett riktigt schysst ställe. I bästa fall kanske bungalow med egen pool? nejnejnej...det har var något helt annat. Något som jag inte ens kunnat fantisera om. Vi gick upp för ett par trappor och jag fortsatte att örfila mig själv medan vi stånkade på vårt bagage. Väl framme öppnade vi dörren och vi steg in. Vi möttes av en mögelstank som sköljde över oss och gav oss en fuktig välkomstkyss. Jag vet inte vad jag tänkte, men det var mer än en ledsam besvikelse. Utöver den starka lukten var det mörkt och spindelväv i badrummet och en 5 cm stor spindel som hade hunnit före oss in i rummet. Vi valde att kalla honom Rune.
Vi bestämde oss omgående för att inte stanna där. Helst om vi kunde flytta på en gång. Ett genomgångsmöte skulle hållas på restaurangen Sirtaki som låg en åtta min promenad bort. I hettan gick vi och satte oss där och lyssnade, efteråt gick vi fram och förklarade för resledaren Linda att vi ville byta upp oss. Hon lovade att kolla upp ett par hotell åt oss och återkomma dagen efter. Jahapp tänkte vi, då går vi väl och strosar runt lite och gör det bästa av situationen till det här blir fixat. Vi passade på att äta lunch när vi ändå var där eftersom resledaren också rekommenderade det. Jag tog en souvlaki och älsklingen valde kyckling med gorgonzola sås. Det smakade ok..inte så gott som grekisk mat kan vara i Sverige de gånger man har tur.
Sen promenerade vi tillbaka till rummet och tog våra handdukar och gick till en strand som heter Mediterrannee och satte oss i varsin solstol. Sanden var så het att man brände sig om man inte hade på sig något på fötterna men ändå var det rätt kallt i vattnet så jag badade bara upp till knäna. Jag somnade också ett par gånger då jag bara sovit 3-4 timmar.
Efter den utflykten gick vi på upptäcktsfärd och försökte hitta ett annat hotell på egen hand. De bästa hotellen, bland dem Lassi Hotell var fullbokade. Vi bestämde oss att gå till staden Argostoli som skulle innehålla mer liv än Lassi där allting bara kände för turistisk och opersonligt för vår smak. Vi gick och gick i hettan, flera gånger trodde jag att jag höll på att bli knäpp tills min pojkvän räckte mig vattenflaskan eller när jag köpte en Calippo liknande isglass som höll igång mig ett par tusen meter i alla fall. Till slut hittade vi till staden, det tog oss minst 30 minuter att hitta dit. På vägen fortsatte vi att gå in på de små hotellen som låg vid gatan och frågade efter tillgänglighet och priser. Tills slut kom vi fram till staden. Där kände vi oss mer hemma. Det var ett slags torg med en massa restauranger och cafeér. Tog en cola och en melonglass smoothie.
Efter det gick vi till busshållplatsen där stadsbussen ska stanna då och då, Gud vet vilka tider...så vi väntade en hel minut, sen började i gå i riktning mot Lassi. Vi tappade bort oss flera gånger och kom till en återvändsgränd. Där satt en gammal dam som började prata grekiska med oss och göra tecken som säkert betydde, "vad letar ni efter?" Hennes medelålders son förstod engelska och hänvisade oss att gå ner en gata och svänga höger. Där kände vi igen oss direkt.
Väl på anläggningen där vi skulle bo så försökte vi göra det så hemmastadd som möjligt, tills jag skulle kasta en pappersbit och skulle öppna skåpet till papperskorgen, där satt Runes lillebror och hängde ...inte ok! jag gav upp och ville bort. Vi tittade på 2 avsnitt av 30 Rock i vår dator och somnade sen som två stockar.
Slutsatsen vi drog av hela vår dag var att vi faktiskt inte är sol och bad människor. Vi behöver mer stimulans. Vi är såna som synar den underbara utsikten och det turkosa kristallklara vattnet med förtjusning i ungefär 2 hela sekunder. Sen tröttnar vi och vill ha något annat att titta på, ge oss fler intryck vi är rastlösa säger våra stackars hjärnor. Ge oss också ett schysst hotell där vi kan ligga och surfa på Wifi på kvällen när vi umgåtts klart för dagen och sett stan och är för trötta i benen för att gå mer. Jag tror vi söker efter lugnet mitt i pulsen... Yupp. Barcelona och New York nästa!
Det här skriver jag egentligen dagen efter 1 Juli. Det datumet vill jag helst förtränga. Vi skulle ju på charterresa, och för att vara lite galen och spontan så bokade jag förståss en ospecifierad resa. Ingen uppvärmning med förbokad all inclusive hotell här inte. Här skulle det levas. I bakhuvudet var jag ganska lugn eftersom 99% av de jag pratat med har haft positiva erfarenheter av ospec. resor och sagt att de hamnat på 4-5 stjärniga hotell nära havet osv. Men för säkerhetsskull försökte jag lura mig själv att jag inte hade några höga förväntningar alls. Men jag hade så fel.
Vår taxi hämtade oss kl 04.00 utanför vårt hus. Taxichauffören var så flummig att jag blev orolig för att han var berusad men vi kom hela och i mer än god tid till Arlanda Express tåget som tog oss till Arlanda.
Genom säkerhetskontrollen gick jag coolt genom den här gaten som ska pipa om man har handgranater eller kofot på sig. Inget hände men en vakt uppmanade mig att ta händerna ur fickorna när jag gått igenom men lugnade sig snabb när han såg att jag inte hade något tjutvänligt på mig.
Klockan närmade sig 06:20 då flyget skulle gå, vi hade inte ätit något så vi bestämde oss för att äta något litet. Herregud vad det ska vara dyrt att få i sig lite frukost. 60 spänn för en formfranske sandwich med en liten sliten bladbit i som ska föreställa sallad och en ostbit. Fy skäms! När jag var liten och reste med mamma och pappa så gjorde alltid min mamma jättegott indiskt friterad bröd med en himmelsk god popatis röra "poori alu" = bröd och potatis.
Det enda vi gjorde på flyget var att sova. Efter ca tre timmar var vi framme. Vi var så glada och jag tyckte det var så spännande och glömde bort att inte ha förväntningar så jag varvade med att inte ha förväntningar och drömma mig bort om vilken tur vi skulle ha och hamna på ett femstjärnigt hotell vi också. Jag fortsatte att ge mig själv mentala örfilar för varje gång jag såg mig själv glassa vid en pool. Det var det enda bussresan bestod av. Vi skulle stanna vid 3 hotell totalt och vårat hotell var slutdestinationen.
Det första hotellet såg jag ingen skymt av, vi stannade bara vid en gata och ett gäng släpptes av, den andra hållplatsen var hotell Mediterannian. Jag blev så glad att vi inte skulle gå av där, byggnaden såg så tråkig ut. Vi gick av i Lassi som staden heter. Där fanns ett slags trappstegs bygge eller vad man ska kalla det för, hus är byggda efter varandra upp för en kulle/berg. Hursomhelst tänkta jag att vi hade hamnat på ett riktigt schysst ställe. I bästa fall kanske bungalow med egen pool? nejnejnej...det har var något helt annat. Något som jag inte ens kunnat fantisera om. Vi gick upp för ett par trappor och jag fortsatte att örfila mig själv medan vi stånkade på vårt bagage. Väl framme öppnade vi dörren och vi steg in. Vi möttes av en mögelstank som sköljde över oss och gav oss en fuktig välkomstkyss. Jag vet inte vad jag tänkte, men det var mer än en ledsam besvikelse. Utöver den starka lukten var det mörkt och spindelväv i badrummet och en 5 cm stor spindel som hade hunnit före oss in i rummet. Vi valde att kalla honom Rune.
Vi bestämde oss omgående för att inte stanna där. Helst om vi kunde flytta på en gång. Ett genomgångsmöte skulle hållas på restaurangen Sirtaki som låg en åtta min promenad bort. I hettan gick vi och satte oss där och lyssnade, efteråt gick vi fram och förklarade för resledaren Linda att vi ville byta upp oss. Hon lovade att kolla upp ett par hotell åt oss och återkomma dagen efter. Jahapp tänkte vi, då går vi väl och strosar runt lite och gör det bästa av situationen till det här blir fixat. Vi passade på att äta lunch när vi ändå var där eftersom resledaren också rekommenderade det. Jag tog en souvlaki och älsklingen valde kyckling med gorgonzola sås. Det smakade ok..inte så gott som grekisk mat kan vara i Sverige de gånger man har tur.
Sen promenerade vi tillbaka till rummet och tog våra handdukar och gick till en strand som heter Mediterrannee och satte oss i varsin solstol. Sanden var så het att man brände sig om man inte hade på sig något på fötterna men ändå var det rätt kallt i vattnet så jag badade bara upp till knäna. Jag somnade också ett par gånger då jag bara sovit 3-4 timmar.
Efter den utflykten gick vi på upptäcktsfärd och försökte hitta ett annat hotell på egen hand. De bästa hotellen, bland dem Lassi Hotell var fullbokade. Vi bestämde oss att gå till staden Argostoli som skulle innehålla mer liv än Lassi där allting bara kände för turistisk och opersonligt för vår smak. Vi gick och gick i hettan, flera gånger trodde jag att jag höll på att bli knäpp tills min pojkvän räckte mig vattenflaskan eller när jag köpte en Calippo liknande isglass som höll igång mig ett par tusen meter i alla fall. Till slut hittade vi till staden, det tog oss minst 30 minuter att hitta dit. På vägen fortsatte vi att gå in på de små hotellen som låg vid gatan och frågade efter tillgänglighet och priser. Tills slut kom vi fram till staden. Där kände vi oss mer hemma. Det var ett slags torg med en massa restauranger och cafeér. Tog en cola och en melonglass smoothie.
Efter det gick vi till busshållplatsen där stadsbussen ska stanna då och då, Gud vet vilka tider...så vi väntade en hel minut, sen började i gå i riktning mot Lassi. Vi tappade bort oss flera gånger och kom till en återvändsgränd. Där satt en gammal dam som började prata grekiska med oss och göra tecken som säkert betydde, "vad letar ni efter?" Hennes medelålders son förstod engelska och hänvisade oss att gå ner en gata och svänga höger. Där kände vi igen oss direkt.
Väl på anläggningen där vi skulle bo så försökte vi göra det så hemmastadd som möjligt, tills jag skulle kasta en pappersbit och skulle öppna skåpet till papperskorgen, där satt Runes lillebror och hängde ...inte ok! jag gav upp och ville bort. Vi tittade på 2 avsnitt av 30 Rock i vår dator och somnade sen som två stockar.
Slutsatsen vi drog av hela vår dag var att vi faktiskt inte är sol och bad människor. Vi behöver mer stimulans. Vi är såna som synar den underbara utsikten och det turkosa kristallklara vattnet med förtjusning i ungefär 2 hela sekunder. Sen tröttnar vi och vill ha något annat att titta på, ge oss fler intryck vi är rastlösa säger våra stackars hjärnor. Ge oss också ett schysst hotell där vi kan ligga och surfa på Wifi på kvällen när vi umgåtts klart för dagen och sett stan och är för trötta i benen för att gå mer. Jag tror vi söker efter lugnet mitt i pulsen... Yupp. Barcelona och New York nästa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)