Här ligger jag i sängen, med en kran till näsa, två svarta hål till ögon och nästan inga kinder kvar. Flörtiga blickar mot spegelbilden lär det inte bli på ett tag.
Det värsta är det dåliga samvetet som knyter sig i magen när man vaknar. Sovmorgonens goda effekt är väck. Vill nästan hasa mig till jobbet, haltandes, snörvlandes med den febriga pannan. Kunde åtminstone ha haft jobbdatorn hemma så man kunnat bidra med något hemifrån.
Fördelen är att jag inte kan spänna kroppen som jag gör ständigt när jag är frisk. Alltså inte på ett show off sätt, utan ni vet när man spänner nacken, andas dåligt och spänner ryggen. Så ser varje dag ut för mig. Först när jag blir sjuk förlorar jag den förmågan. Till ett jobbigt pris förstås.
Filmer? Nej.
Serier? Nej.
Omhändertagen av pojkvän, mamma och lillasyster? Ja, mina superhjältar!
Goda halstabletter? Ja.
Dags att sova. Ja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar