torsdag 9 september 2010

Sociala krockar

Jag ber dig, kalla mig inte vid mitt namn. Du känner inte mig. Inte ens de som känner mig använder mitt namn i onödan som du gör i försök att vinna mitt förtroende. Du förstår verkligen inte att jag får kalla kårar längs min ryggrad och hela min existens blir förtvivlad och min kropp vill fly.

Det känns som ett socialt övergrepp. Om än av en mildare art. Jag vet precis varför du beter dig på det här sättet och hur du vill att det ska gå hål i min plånbok och ytterligare ett medlemskap förlängs på ert gym. Istället för att bli intresserad ryggar jag mentalt tillbaka vid sådana tillfällen och vill bara fly. Är man säljare så borde man veta ett och annat om att läsa kroppsspråk och lyssna av tonläge och försöka dölja faktumet de ser oss på andra sidan som gående dollartecken.

Jag vill inte ha ditt tuggummi, dina biobiljetter eller skor och väska med gymmets namn på utan extra kostnad. Jag vill bara träna hos er och jag betalar mer än gärna för det. Men sluta bete dig som att du är min kompis från förr och ge intrycket att vi kommer att vara bästa vänner för evigt. Tack på förhand!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar