Tillbaka från mitt uppehåll från bloggandet. Måste tillägga att det sker tack vare en vän. Gick igenom hennes blogg, berördes och inspirerades till att börja skriva igen.
Tror jag hade stagnerat ett tag till följd av vissa händelser eller min tillvaro överhuvudtaget. Ibland hittar man inte orden som kan beskriva hur man känner eller hur man mår.
Det finns förståss en variant där man kan prata om vind och väder under ett halvår eller så. Men för min del har det alternativet inte varit så tilltalande. Tro nu för den sakens skull inte att jag aldrig kommer att skriva om vind och väder, för det kommer jag att göra:)
Min höst och tidig vinter har nog gått åt att försöka hitta utvägar från det som jag upplevde som enormt stressande och kände att jag höll på att bli utbränd. Inte för att jag hade ett överansträngade jobb eller alltför stor press över mig utan det var just sträckan till jobbet som fick mig att bli helt slutkörd både till och från mitt jobb.
Jag har det senaste halvåret haft 4 byten fram till jobbet. Inte så kul kan jag säga er och till saken hör att det tar minst 1 timme. Det är jag iofs inte ensam om men det var själva folkmassan och knuffandet och trängseln vid T-centralen som gav mig panik. Jag längtade bort. Vart som helst bara långt bort från centralen...och Stockholm.
Sedan kom räddningen - Island, strax innan jul som förändrade mycket, inom mig, jag fann det lugnet och fick det "break" som jag behövde för att varva ner då jag hade arbetet i över ett år och bara tagit semester en vecka under hela den perioden. Kanske inte det smartaste jag gjort men man lär sig av sina misstag. Nu när jag är tillbaka från semester är jag som pånyttfödd och kan handskas och försonas med kära Stockholm återigen.
Relationer, är nog efter grundbehoven det viktigaste för mig, min familj, min kärlek och mina vänner är det viktigaste för mig här i livet. Utan dem hade jag varken velat eller klarat av att ta de steg jag lyckats ta hittills.
Min kära mamma som varit som en solstråle i all mörker som jag många gånger varit omgiven av, utan henne hade jag aldrig varit den jag är idag, det är hon som har planterat godheten i mig och viljan att hjälpa och uppmuntra andra människor, att våga ge utan att förvänta sig något tillbaka.
Av min pojkvän har jag inspirerats till att följa mina drömmar och våga satsa, han har tröstat mig och gett mig styrka när jag behövt det och med all den kärlek som jag får varje dag kan jag säga att jag är lycklig.
Hursomhelst har jag gjort framsteg i de saker jag bestämt mig för i mitten av förra året.
Jag har lärt mig spela lite gitarr, ingen rockstjärna än men kan i allfall ta några ackorder och har skrivit en del låtar och lärt mig spela dessa vilket känns underbart. Det känns som att man upptäckt en helt ny värld. Finns inte så mycket som är härligare än att bara krypa upp isängen innan man ska lägga sig och spela och humma på melodier som ligger en varmt om hjärtat. Med andra ord så har jag väckt lite liv i mina projekt som legat i dvala under flera år.
Som jag tidigare nämnde så har jag inspirerats till att skriva igen av en vän vars blogg jag nyligen läste. Där fann jag även en nyårslöfteslista (vilket krångligt ord det blev) som jag tänkte...inte sno..men göra en egen.
1. Spela in mina låtar i studio
2. Det ovanstående innefattar också att jag är närvarande vid varje körtillfälle på torsdagar
3. Spendera mer tid med min lillebror
4. Träffa mina vänner oftare än jag gör idag, även gå ut mer
5. Lägga ner tid på Yoga och meditation
6. Ta körkort
7. "Träna" (en klassiker...)
Thats all for now, jag får återkomma om jag kommer på fler löften är också öppen för förslag ;)
