Ok det här inlägget skulle ha skrivits och publicerats två timmar sedan. Så varje gång jag säger "idag" måste ni förstå att jag syftar måndagen, igår.
Då kan jag börja berätta att det var en härlig eftermiddag i stockholm som jag upplevde på väg till en intervju för det där spännande jobbet jag pratade så ivrigt om igår. Jag kände våren. Det var inte det soliga vädret som övertygade mig, utan bara en känsla. Något inom mig fångade upp mitt första vårtecken utan att låta mig ta del av det. Kan ha varit någon doft eller eller de glada människorna som fick mig att känna så.
Jag lyckades hitta till kontoret dit jag skulle efter att ha frågat lite människor om var den här specifika gatan låg. Mitt i allt detta råkade jag ut för en incident som hände när jag försökte fråga en dam på gatan om vägen.
I handen höll jag i en genomskinlig plastmapp med mina arbetsintyg och refenser. Så fort jag närmade mig henne för att fråga henne om vägen fick hon ur sig
"Nej, jag har inte tid, jag ska hämta barnen!"
och jag blir stående helt förundrad över händelsen tills jag kommer till insikten att hon förmodligen tagit mig för en sån här person som vill att du ska donera pengar till ett välgörande ändamål eller vill ställa en massa frågor som du inte orkar svara på.
Efter den händelsen så försökte jag, så gott det gick att hålla i mina papper lite mer diskret.
Till slut så kom jag till intervjun och allting gick jättebra och jag fick även ett tecken på att jag förmodligen skulle bli utvald av det här bemanningsföretaget till att få delta i den slutliga intervjun hos företaget. Rätt som det var ringde det bara ngn timme efter och jag fick min intervju inbokad hos kunden imorgon, eller "idag" rättare sagt.
Så alla ni som hållit tummar för mig igår, tack så mycket för era lyckoönskningar :) Om ni orkar så får ni jättegärna hjälpa mig imorrn också. Klockslaget är 12.30. Nu borde jag sova om jag ska göra ett någorlunda bra intryck, skönhetssömnen har jag nog redan missat..
Signed out 02:58
Då kan jag börja berätta att det var en härlig eftermiddag i stockholm som jag upplevde på väg till en intervju för det där spännande jobbet jag pratade så ivrigt om igår. Jag kände våren. Det var inte det soliga vädret som övertygade mig, utan bara en känsla. Något inom mig fångade upp mitt första vårtecken utan att låta mig ta del av det. Kan ha varit någon doft eller eller de glada människorna som fick mig att känna så.
Jag lyckades hitta till kontoret dit jag skulle efter att ha frågat lite människor om var den här specifika gatan låg. Mitt i allt detta råkade jag ut för en incident som hände när jag försökte fråga en dam på gatan om vägen.
I handen höll jag i en genomskinlig plastmapp med mina arbetsintyg och refenser. Så fort jag närmade mig henne för att fråga henne om vägen fick hon ur sig
"Nej, jag har inte tid, jag ska hämta barnen!"
och jag blir stående helt förundrad över händelsen tills jag kommer till insikten att hon förmodligen tagit mig för en sån här person som vill att du ska donera pengar till ett välgörande ändamål eller vill ställa en massa frågor som du inte orkar svara på.
Efter den händelsen så försökte jag, så gott det gick att hålla i mina papper lite mer diskret.
Till slut så kom jag till intervjun och allting gick jättebra och jag fick även ett tecken på att jag förmodligen skulle bli utvald av det här bemanningsföretaget till att få delta i den slutliga intervjun hos företaget. Rätt som det var ringde det bara ngn timme efter och jag fick min intervju inbokad hos kunden imorgon, eller "idag" rättare sagt.
Så alla ni som hållit tummar för mig igår, tack så mycket för era lyckoönskningar :) Om ni orkar så får ni jättegärna hjälpa mig imorrn också. Klockslaget är 12.30. Nu borde jag sova om jag ska göra ett någorlunda bra intryck, skönhetssömnen har jag nog redan missat..
Signed out 02:58
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar