Grattis på mig!!!!

Hur känns det att fylla 25? har de frågat mig, precis som de skulle ha gjort efter att man fått en sån där jättestor spruta...ja kära ni...det kändes faktiskt nästan som ingenting alls! =)

Kanske kommer biverkningrna i efterhand men än så länge är det ingen panik;)

Så vad har jag fått för födelsedagspresenter? jo, avslutad tjänst p g a arbetsbrist, en hel kväll med städning och packning väntar...men något bra har det faktiskt också hänt...en stor och tung sten har lyfts från mitt hjärta och än en gång visar det sig att ärlighet och sanning ger det bästa resultatet på lång sikt. Så trots sömnbrist så har jag faktiskt varit på ett ovanligt glatt humör större delen av dagen.

Imorrn är det flytt. Eller ja, en miniflytt kan man kalla det för...ska ju bara byta bostad i 24 dagar och på Lördag är det kanske dags för en minifest, som mycket väl kan utvecklas till ett större projekt beroende hur många som dyker upp och i mån av tid.

Det finns en sång av Dolly Parton som heter "Those memories" som verkligen väcker minnen från min barndom. Den låten fanns med på min mammas kassettband, det är en såndär "olyckligt-kär" sång även fast en bekant till mig kanske skulle säga att " det är lite dansbandskänsla över det hela" men jag kommer att stå på mig, den är vacker och passionerad på ett countryvist sätt :).

Den här sången lyssnade jag på som barn på den gamla goda slöa tiden då man inte alls förstod hur långsamt allting gick, förstår inte hur jag kunde stå ut med Herr skalmans långsamma rörelser i Bamses söta filmer. Skulle vara kul att hyra hem en Bamsefilm och ha en liten mysig "nostalgi-Bamse-Kväll", för övriga gånger kan man bara byta ut Bamse mot ngt annat..kanske "My little pony" eller ngn annan söt film. Kommer aldrig att glömma "Carebears" med olika motiv på deras magar...

Känns nästan som att det finns sådana omtänksamma björnar i vår omgivning, utan dem skulle jorden inte gå runt, i alla fall inte i min värld. Det borde finnas minst en på varje arbetsplats, en i varje klass i skolorna och en jättestor på äldreboenden? En sån som man bara kan gå och krama när man känner fördet. Det borde vara obligatoriskt, ett krav. Det är väl inte så mycket begärt?

Nej, nu har jag pratat alldeles för mycket...kanske borde ta en liten nap och sen sätta igång och packa det sista och städa. Skål för mig än en gång!!

*flumflumflum* *sign out*

12 år igen...

Jag vill ha en pälsklädd kompis NU :(

http://mfrost.typepad.com/cute_overload/the_rules_of_cuteness/index.html

Har fått reda på något jag önskar att jag aldrig fått veta...usch.

Förverkligad fantasi...

Det var inte meningen när jag häromdagen råkade slå sönder ett av mina glas...

Jag hade kommit hem från en hemmafest, haft otroligt kul och efter allt lekande och sjungande så lyckades jag (efter ett litet missförstånd och sura miner) komma åt det här stackars glaset med min stora kudde (50x50 cm) :(

Jag trodde att jag endast slog i det lilla bordet som finns i mitt lilla 17 kvadratmeters studentrum, men ljudet av glassplitter motbevisade mitt antagande där jag stod i mörkret med kudden i handen som en 4 åring som syndat.

Men det tog inte alltför lång stund innan gråten i halsen övergick till stolthet och jag vände mig om och gick med (försök till) stadiga och bestämda steg till min säng, planterade kudden och lade mig ner för att få lite sömn. Jag hade ju trots allt förverkligat, även om det inte var med flit, det jag bara drömt vid tillfällen då jag varit mindre nöjd med min tillvaro.

Ska bli spännande att se vilken tillhörighet som står på tur... men självklart kommer det aldrig att hända med flit;)

Med frihet kommer ansvar

De senaste månaderna känns som en rad scener ur en film som snabbspolats medan jag stått och tittat på, nästan maktlös. Jag är utmattad. Tycker inte om att förlora kontroll, men det skedde och det var nog meningen att jag skulle få smaka på den känslan igen, men den här gången var det annorlunda.

Nu är det i alla fall dags att trycka på "pausknappen" och andas...är så utmattad. Undrar bara när jag kommer att kunna varva ner. Jakt på nytt jobb, ny bostad och nya tankebanor är på gång just nu och det lär inte bli mycket vila.

Det är ju också lätthänt att man kanske tar på sig för mycket saker att göra, som en flykt ifrån verkligheten, att slippa stanna upp och tänka på det saker i ens liv som man helst vill förtränga...

Jag ska hursomhelst trycka på playknappen nu, pausa då och då, kanske spola tillbaka och så "play" igen, men aldrig mer snabbspolningsknappen om jag får bestämma... för jag vill njuta varje sekund av mitt liv och vill inte att det ska flyga förbi mig som en vind som jag inte hinner känna doften av.

Livet är underbart..

men alla mina vänner verkar gå igenom mer eller mindre jobbiga kriser just nu, och alla problem handlar mer eller mindre om förhållanden, de flesta har varit i långvariga relationer och nu börjar fundera på "är det här den rätta"? Det finns ju dessa "milstolpar"...2, 3, 4 och 5 kanske även fler men vi har inte kommit dit än, så vi håller oss till dessa ett tag, alltså hur många år de varit tillsammans med sin partner och efter det magiska talet så stannar många upp och börjar väga för och nackdelar, fundera på vilka egenskaper man kan leva med, hos partern dvs, här ska vi inte granska oss själva inte :P

Själv har jag inte ens lyckats ta mig till den första milstolpen än, eller, visst har jag det, men inte på samma sätt som de flesta, men inte var det mindre betydelsefullt för den sakens skull, skulle nog kanske säga tvärtom. Anledningen till att jag inte varit där på "riktigt" är inte p g a kortvariga relationer, utan andra orsaker, men man lever ändå in sig i sina vänners liv, förhållanden och dilemmor, nästan som att man ibland fäller deras tårar eller går igenom separationer tillsammans med dem. Naturligtvis kan man aldrig känna ngn annans smärta till hundra procent utan kankse bara en droppe i havet, men visst har man varit där en gång, så man minns precis...

Men alla problem handlar faktiskt inte om relationer...en god vän miste sin mor i vintras, vilket jag fortfarande inte har förstått mig på...hur kan livet bara ta ifrån en, ens egen mamma eller pappa eller någon annan man håller kär...bara tanken får mig att...ja ni vet, tappa suget för livet. Men man har ju sett att efter alla kriser så har man ändå lyckats lyfta blicken och hålla huvudet högt till slut och anta nya utmaningar, men det är ändå jättesorgligt. Jag hoppas verkligen att hon fortsätter att vara lika stark och modig som hon har visat sig vara!

Nu känns det nästan som att jag sitter och skriver om andras problem för att förtränga mina egna, men nej, jag har inte lagt undan dem, de finns här framför mig. Det jag behöver göra är att kavla upp ärmarna och ta itu med dem och inte sitta och lata mig eller gosa i all bekvämlighet som lätt kan utvecklas till något annat om man inte gör något åt det i god tid och inte drar ut på allting...nu ska jag samla tankarna, sen gå ut och promenera eller springa. Kommer nog att köpa en cykel också, så man bara kan ge sig av och göra sig av med all överflödig energi och jobbiga tankar =) Längtar!

Träningsvärk

Ont i hela kroppen, en "reliefkänsla" och man kan andas ut. Gud vilken dag! tränat som en galning hela förmiddan på danskoreografin som jag fått i söndags men inte börjat öva på den förrän igår..så lite panik var det...men nu är det över och det gick ganska bra. Kan inte vänta tills jag får se videon från hela föreställningen och andra dansare som deltagit..

Har lovat mig själv att inte sluta me tränandet fram tills nästa kursstart som är i höst, man får hålla igång för att bi duktig:)

Snart är det dags för det sista talet på retorikkursen...det talet ska vara ungefär 15 min långt tror jag och ska ha en karaktär av ett hyllningstal , så visst har man börjat fundera på vad man ska skriva om..det kommer nog att bli väldigt filosofiskt...kanske blir det ett hyllningstal till livet...eller någonting om buddhism, vi får se...

Jag har börjat drömma väldigt intensivt den sista tiden, jag minns dem rätt så väl och vilka som varit i den..och känslan man haft då, stannar liksom kvar under hela dagen. Jag tror faktiskt att drömmar kan hjälpa oss väldigt mycket...t ex när man tränger bort tankar eller känslor, så kommer man liksom aldrig undan, man tvingas att möta allt det man förträngt genom drömmar.
Kanske kan man få svar på en del frågor på så sätt? jag har iallafall börjat lyssna mer till min intuition och mår redan mycket bättre...bara man vågar släppa kontrollen lite, luta sig tillbaka och se vad som egentligen känns bäst och gå på den känslan...

Just nu säger min känsla att jag borde äta godis och se "300" med korridorarna :)

?

Man kanske ändå måste hoppa i vattnet för att lära sig simma?