Tussen

Igår gick jag omkring med en ändlös trötthets dimma runtomkring mig. Vad jag såg fram emot var däremot kattungen som jag skulle hämta efter jobbet. Jag hade planerat att gå och köpa en massa allergitabletter gjorda av naturliga substanser som man kan köpa i hälsokostaffärer.

Strax innan lunch får jag sms om att hon ändrat sig och ville ge bort katten till någon som hon känner och som bor närmre. Jag kände mig smått förkrossad. Den här kattungen hade visat sig vara "allergivänlig" och människor med lättare allergi hade kunnat vistas kring henne utan större problem och även blivit immuna efter 2- 7 dagar hade hon berättat.

Jag har velat ha ett husdjur sedan barnsben. Vid 22-23 års ålder då jag fortfarande bodde hemma hade vi katt en kort period. Krish hette han. Världens busigaste. Vi hade vår "thing".

Han fiskade upp mackor från min väska som jag skulle ha till skolan och provsmakade utan lov. Jag lärde mig aldrig att hålla dem utom räckhåll så jag blev irriterad på honom varje morgon men eftermiddagarna däremot var mysigare.

Hursomhelst, här satt jag utan hopp i sikte tills jag bestämde mig för att skaffa mig en annan katt och att vägra bli allergisk. Jag läste i en massa forum att folk kan bli immuna mot sina egna katter men reagera när de vistas hos bekanta med katter.

Jag tittade runt lite på blocket och hittade det här charmtrollet, föll för honom direkt men var orolig för att han kanske redan var tingad. Jag ringde, han var fortfarande på marknaden och jag fick fler bilder skickade till mig. Jag blev kär...

Jag fick åka ända till Bullandö ute på Värmdö. 40 minuter från slussen med buss. Alltså totalt en timmes resa. Men han var värd varje sekund. Väl framme upptäckte jag att han t o m var sötare i verkligheten än på bilderna! Vi satte ner sprattelprojektet i min väska där han vägrade stanna. Jag hade inte hunnit köpa en kattväska så jag blev orolig att jag skulle behöva åka buss och tunnelbana med honom sprattlandes i min famn i en timme. Tack och lov fick vi i alla fall skjuts till Hemmesta där bussen går var tionde minut. Väl i bilen öppnade han upp väskan med nosen och klättrade ut. Men stannade snällt i min famn och tittade skrämt men nyfiket ut genom bilrutorna.

Hans fd matte som haft katt i 13 år var förvånad då hon aldrig varit med om att en katt åkt bil utan att ha jamat av panik. Hon tyckte han var konstig. Jag tyckte han var underbar och kände på mig att detta var en speciell katt. Sen så har jag ju en tendens att romantisera allt och det tänker jag fortsätta med...än så länge..vi har inte döpt tussen än..vad tycker ni att han ska heta? sägs att det är bra om ett kattnamn har bokstaven "s" i sig, då hör de sitt namn bättre. Jag funderar starkt på ett japanskt namn!

Jag och tussen har kommit fram till att vi har mycket gemensamt...

Vi älskar skor..


En massa olika sorters skor..


Riktiga linslöss är vi bägge två.


Vi älskar att mysa i soffan...


Sist men inte minst så gillar vi TV spel!


Det här känns som en riktigt bra början...<3 Fortsättning följer...