Allting är lite suddigt just nu, befinner mig någonstans mellan vintermörker och vårljuset. Men jag är full av energi och taggad inför våren. För mig börjar faktiskt året nu.
Dansen får mig att piggna till och må bra. Jag och min vetemjöl och sockerfria diet har en "on and off" relation då det känns svårt att hålla sig till en strict diet. Men nu när jag börjar hitta fler och fler recpet till våfflor, bakelser, bröd som man bakar med t ex fiberhusk eller mandelmjöl så börjar livet ljusna. Jag hoppas också bli bra med hjälp av ayurvedisk vård i Indien.
Igår gjorde jag jättegoda våfflor som vi åt tillsammans med Champinjon och harocots verts röra. Kan självklart också ätas på traditionellt vis med t ex bär, grädde/glass.
Recept på våfflor
Ingredienser:
2 ägg
1 dl vispgrädde
1 tsk fiberhusk
1 "knivsudd" bakpulver (jättelite alltså)
Gör så här:
Vispa ihop alla ingredienser.
Grädda våfflor (teflonbelagt våffeljärn)
Röran:
Hacka lök, svamp, haricots verts. Stek i smör eller olja
tilsammans med ärtor och häll på matlagnings/vispgrädde/creme fraiche.
Krydda med färsk vitlök, en massa peppar och salt.
Klicka röran på våfflorna och strö över en massa parmesanost.
Hur gott som helst!
måndag 27 februari 2012
Trådlös mp3 spelare för gymmet och joggingpasset
Nu blir jag sugen på att börja springa. Den här prylen hittade jag när jag letade efter en ficklampa. Helt oplanerat men jag kunde inte bara lämna den här konstiga saken kvar i affären så jag bestämde mig för att ta hem och läsa mer om den på nätet. Öppet köp och Internet går hand i hand. Jag hittade en massa bra omdömen och slet bort förpackningen så fort jag bara kunde. Ljudet är bra, kvalitén likaså. Nu längtar jag tills jag får använda den på gymmet eller när jag joggar. Jag har dock en äldre version av lurarna som heter NWZ-W202 med 2gb.
Sony NWZ-W263 4GB
Pluspoäng
* Trådlös mp3 spelare
* 3 min laddning ger 60 min batteritid och fullt laddad ger den 8h uppspelningstid
* du kan ta med den när du tränar i regn, och du kan tvätta den
* Zappin funktion som innebär att enheten spelar upp 30 sekunder av varje låt som du har för att du med enkelt tryck ska kunna välja den du vill lyssna på. Praktiskt då den inte har en display.
Nackdelar:
* Inte säkert att passformen passar alla
Modellen heter NWZ-W263 4GB
524 kr på prisjakt - http://www.prisjakt.nu/produkt.php?p=948379
Vattentålig som ni ser på bilden
Ungefär så här kommer jag se ut inom kort...
Sony NWZ-W263 4GB
Pluspoäng
* Trådlös mp3 spelare
* 3 min laddning ger 60 min batteritid och fullt laddad ger den 8h uppspelningstid
* du kan ta med den när du tränar i regn, och du kan tvätta den
* Zappin funktion som innebär att enheten spelar upp 30 sekunder av varje låt som du har för att du med enkelt tryck ska kunna välja den du vill lyssna på. Praktiskt då den inte har en display.
Nackdelar:
* Inte säkert att passformen passar alla
Modellen heter NWZ-W263 4GB
524 kr på prisjakt - http://www.prisjakt.nu/produkt.php?p=948379
Vattentålig som ni ser på bilden
Ungefär så här kommer jag se ut inom kort...
Äldre versionen som jag köpte
söndag 26 februari 2012
Semlor utan socker och vetemjöl...
Lite blandade känslor måste jag säga. Tycker att den ser godare ut än vad den är. Jämfört med vanliga semlor...svärmor tyckte det var gott, jag tyckte de smakade sådär och älsklingen la ifrån sig den efter en tugga. Det smakade för osött liksom. Men jag tror att den kan bli minst lika god om man bara hade dubbelt så mycket fyllning, vilket jag tänker prova nästa gång. Min craving vad gäller semlor har i alla fall gått ner. Värt att prova helt enkelt och se vad man tycker. Jag kommer att äta en till söndagsfrukost hursomhelst!
Receptet hittade jag här: http://www.alltomlchf.se/maten/recept/LCHF-semlor
Receptet hittade jag här: http://www.alltomlchf.se/maten/recept/LCHF-semlor
lördag 25 februari 2012
Love of my life
Dansen såklart. Långt ifrån perfekt men jag jobbar på det! Under en veckas tid har jag hunnit gå på två Kathak och två Bharatnatayam lektioner. Rätt nöjd faktiskt.
På bilden ska mina händer föreställa en papegoja som sitter på en gren...typ. Strumporna ska egentligen bort. Men behåller dem på för att skydda min nyligen läkta fot.
På bilden ska mina händer föreställa en papegoja som sitter på en gren...typ. Strumporna ska egentligen bort. Men behåller dem på för att skydda min nyligen läkta fot.
tisdag 21 februari 2012
måndag 20 februari 2012
fredag 17 februari 2012
Fredagsstatus
Såja, har hunnit ta en fika, kolla inrikesresor i Indien, peppa lillebrorsan att möta deadlinen på en läxa om medeltiden, facebooka, leka med katterna, dammsuga hela lägenheten, gömma rena kläder i en IKEA påse, äta lasagnerester.
Nu måste jag peppa mig själv till att kolla på en utbildningsfilm om ett nytt system på jobbet, kom igen nu Richa!!
Nu måste jag peppa mig själv till att kolla på en utbildningsfilm om ett nytt system på jobbet, kom igen nu Richa!!
onsdag 15 februari 2012
lördag 11 februari 2012
touching
Man Gives his Wife a Touching Birthday Gift Before Dying of Cancer
Kristian Anderson sadly died about 2 weeks ago, but this is the video birthday wish he left for his wife. It's very touching, and it even includes an intro by the New Zealand prime minister and Hugh Jackman. God bless him and keep his family in your prayers.
Watch Christian Videos and Read the Online Bible at GodVine.com
Kristian Anderson sadly died about 2 weeks ago, but this is the video birthday wish he left for his wife. It's very touching, and it even includes an intro by the New Zealand prime minister and Hugh Jackman. God bless him and keep his family in your prayers.
Watch Christian Videos and Read the Online Bible at GodVine.com
fredag 10 februari 2012
visste ni?
att man måste se seriös ut på sina visafoton? vad är det för skämt. Det visste inte jag. Jag har väldigt svårt med där, att vara allvarlig. Speciellt när man känner pressen att vara det. Ni ser i smilgroparna hur ett gapskratt bara längtar att få komma ut?
torsdag 9 februari 2012
tisdag 7 februari 2012
Regrets of the dying - Bronnie Ware
Bronnie Ware, en sjuksyster som satt ihop folks tankar på dödsbädden till en bok. Att läsa texten nedan är mödan värt. Något vi borde påminna oss om varje dag.
Vi prioriterar ofta saker som egentligen inte betyder så mycket för oss och väljer omedvetet bort det som är mest värdefullt för oss.
**************************************************************************************************
For many years I worked in palliative care. My patients were those who had gone home to die. Some incredibly special times were shared. I was with them for the last three to twelve weeks of their lives.
People grow a lot when they are faced with their own mortality. I learnt never to underestimate someone's capacity for growth. Some changes were phenomenal. Each experienced a variety of emotions, as expected, denial, fear, anger, remorse, more denial and eventually acceptance. Every single patient found their peace before they departed though, every one of them.
When questioned about any regrets they had or anything they would do differently, common themes surfaced again and again. Here are the most common five:
1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.
This was the most common regret of all. When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made.
It is very important to try and honour at least some of your dreams along the way. From the moment that you lose your health, it is too late. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.
2. I wish I didn't work so hard.
This came from every male patient that I nursed. They missed their children's youth and their partner's companionship. Women also spoke of this regret. But as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.
By simplifying your lifestyle and making conscious choices along the way, it is possible to not need the income that you think you do. And by creating more space in your life, you become happier and more open to new opportunities, ones more suited to your new lifestyle.
3. I wish I'd had the courage to express my feelings.
Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.
We cannot control the reactions of others. However, although people may initially react when you change the way you are by speaking honestly, in the end it raises the relationship to a whole new and healthier level. Either that or it releases the unhealthy relationship from your life. Either way, you win.
4. I wish I had stayed in touch with my friends.
Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying.
It is common for anyone in a busy lifestyle to let friendships slip. But when you are faced with your approaching death, the physical details of life fall away. People do want to get their financial affairs in order if possible. But it is not money or status that holds the true importance for them. They want to get things in order more for the benefit of those they love. Usually though, they are too ill and weary to ever manage this task. It is all comes down to love and relationships in the end. That is all that remains in the final weeks, love and relationships.
5. I wish that I had let myself be happier.
This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called 'comfort' of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content. When deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again.
When you are on your deathbed, what others think of you is a long way from your mind. How wonderful to be able to let go and smile again, long before you are dying.
Vi prioriterar ofta saker som egentligen inte betyder så mycket för oss och väljer omedvetet bort det som är mest värdefullt för oss.
**************************************************************************************************
For many years I worked in palliative care. My patients were those who had gone home to die. Some incredibly special times were shared. I was with them for the last three to twelve weeks of their lives.
People grow a lot when they are faced with their own mortality. I learnt never to underestimate someone's capacity for growth. Some changes were phenomenal. Each experienced a variety of emotions, as expected, denial, fear, anger, remorse, more denial and eventually acceptance. Every single patient found their peace before they departed though, every one of them.
When questioned about any regrets they had or anything they would do differently, common themes surfaced again and again. Here are the most common five:
1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.
This was the most common regret of all. When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made.
It is very important to try and honour at least some of your dreams along the way. From the moment that you lose your health, it is too late. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.
2. I wish I didn't work so hard.
This came from every male patient that I nursed. They missed their children's youth and their partner's companionship. Women also spoke of this regret. But as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.
By simplifying your lifestyle and making conscious choices along the way, it is possible to not need the income that you think you do. And by creating more space in your life, you become happier and more open to new opportunities, ones more suited to your new lifestyle.
3. I wish I'd had the courage to express my feelings.
Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.
We cannot control the reactions of others. However, although people may initially react when you change the way you are by speaking honestly, in the end it raises the relationship to a whole new and healthier level. Either that or it releases the unhealthy relationship from your life. Either way, you win.
4. I wish I had stayed in touch with my friends.
Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying.
It is common for anyone in a busy lifestyle to let friendships slip. But when you are faced with your approaching death, the physical details of life fall away. People do want to get their financial affairs in order if possible. But it is not money or status that holds the true importance for them. They want to get things in order more for the benefit of those they love. Usually though, they are too ill and weary to ever manage this task. It is all comes down to love and relationships in the end. That is all that remains in the final weeks, love and relationships.
5. I wish that I had let myself be happier.
This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called 'comfort' of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content. When deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again.
When you are on your deathbed, what others think of you is a long way from your mind. How wonderful to be able to let go and smile again, long before you are dying.
måndag 6 februari 2012
Weekend
I lördags vaknade jag med huvudvärk, efter en Alevdon och brunch gick jag ut med Gauss och passade på att släppa ut Baldur som älskar att vara ute.
Gauss bara gnydde och var allmänt ledsen så jag gick hem med honom. Efter ett par timmar med konstant övervakning från köksfönstret gick jag ut igen och ropade efter Baldur. Rätt som det var dök han upp och vi tävlade uppför trapphuset om vem skulle komma fram först. Nej, riktigt så var det inte, men det lät så bra i huvudet. Det var snarare att jag fick jaga, bära och tjata mig till att han skulle gå uppför trapporna.
Senare på kvällen skulle det komma ett par och träffa honom. Det blev kära direkt och förmodligen kommer Baldur snart att få ett hem där han får vara ute så mycket han vill! Glädjande va??!!
Utöver kattdrama så har jag bara planterat mig själv i soffan hela helgen och tittat på Vänner.
I samma soffa har jag också suttit och strukit kläder. En massa kläder. Älsklingen började bli orolig och undrade om jag någonsin skulle sluta stryka. Men jag var ju bara tvungen att ta igen alla ostrukna år...väldigt avslappnande måste jag säga. Kanske min nya drog, vem vet?
Gauss bara gnydde och var allmänt ledsen så jag gick hem med honom. Efter ett par timmar med konstant övervakning från köksfönstret gick jag ut igen och ropade efter Baldur. Rätt som det var dök han upp och vi tävlade uppför trapphuset om vem skulle komma fram först. Nej, riktigt så var det inte, men det lät så bra i huvudet. Det var snarare att jag fick jaga, bära och tjata mig till att han skulle gå uppför trapporna.
Senare på kvällen skulle det komma ett par och träffa honom. Det blev kära direkt och förmodligen kommer Baldur snart att få ett hem där han får vara ute så mycket han vill! Glädjande va??!!
Utöver kattdrama så har jag bara planterat mig själv i soffan hela helgen och tittat på Vänner.
I samma soffa har jag också suttit och strukit kläder. En massa kläder. Älsklingen började bli orolig och undrade om jag någonsin skulle sluta stryka. Men jag var ju bara tvungen att ta igen alla ostrukna år...väldigt avslappnande måste jag säga. Kanske min nya drog, vem vet?
fredag 3 februari 2012
torsdag 2 februari 2012
onsdag 1 februari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)