tisdag 8 juni 2010
Ali eller Anders?
"Främlingsfientlighet, även xenofobi (från grekiskan), är enligt Nationalencyklopedin ett uttryck för avståndstagande från eller fientlighet mot främlingar, grundat på kulturella skäl, inte fysiska."
Vad är skillnaden mellan främlingsfientlighet och att ogilla sin/sina medarbetare, familjemedlemmar, vissa yrkesgrupper eller att förutfatta sin mening om någon grundad på var den här personen är bosatt någonstans oavsett etnicitet. Vad är kultur?
För mig blir kultur ett mycket större begrepp när man börjar diskutera frågor som dessa.
Det finns så många olika kulturer som grundar sig på olika levnadssätt. Skillnaderna uppstår förvisso mellan större folkgrupper och länder emellan, men oavsett storleken på "glappet" så är det fråga om två eller fler personer oavsett ursprung som ogillar varandra. Hur man väljer att benämna detta är väl en smak sak. Jag känner bara att ord som främlingsfientlighet och rasism är alldeles för laddade för min smak och förstorar mer än minskar avståndet mellan människor och skapar en slags dramatisk stämning i varje sammanhang där de orden dyker upp.
För egentligen är det väl inte så konstigt. Att man hellre dras till och trivs med människor som är mer som en själv eller ibland motsatsen till oss själva där olikhetera gynnar oss, än att de höjer ögonbryn och skapar olust och osämja i vår omgivning.
Här tänker jag arbetsplatser, rekryteringar som sker på basis av namn, därmed förutfattade meningar som är förknippade med mänsklig oro och behöver inte alltid ses som något onaturligt ont. Vi är människor och vi vill inte alltid ta risker med vilka vi väljer som våra arbetspartners. Det går åt båda hållen. Alltså inte bara en svensk som sitter med Muhammeds CV i handen utan också när Ahmed ska rekrytera kan han mycket väl välja Ali Abudjafar än Anders Andersson som kanske har bättre referenser och betyg. Just för att undvika den kulturella krocken, kanske kunna kommunicera på sitt modersmål under arbetstid, fika och dra roliga skämt som Anders kanske inte skulle förstå eftersom de är roligast på arabiska eller vilket språk Ali nu talar..
Vad jag försöker säga är bara att jag förstår och höjer inte ögonbrynen när jag läser om diskriminering i tidningarna. Jag menar inte alls att det är ok och vi måste hitta ett sätt att komma runt det. Men först och främst måste vi utveckla en förståelse för att vi alla är olika och kanske ännu mer olika till våra tankesätt när det gäller kulturella skillnader. Men samtidigt är vi människor och man får inte glömma att det ligger i vår natur att ifrågasätta saker och vara skeptisk ibland. Vi behöver utgå från ett neutralt läge och inte få det att låta så dramatiskt och fult utan kanske hitta sätt att närma sig olika kulturer och minska gapen genom att hitta likheter mer än olikheter och se vad vi har gemensamt. För i grund och botten vill alla människor vara lyckliga, där har vi en utmärkt plattform att börja arbeta på.
Jag tror att det enda sättet är om människor kan hitta en annan grund än just kulturell bakgrund när det gäller t ex rekrytering är bl a kvalifikation och sociala egenskaper som krävs för arbetet och se bortom vilka politiska åsikter eller värderingar den människan kan tänkas ha?
Vi kan inte ens komma överens med och tycka om allt ifrån våra medarbetare till familjemedlemmar. Nästan alla kafferum jag besökt under min karriär som konsult där jag hoppat från företag till företag, har det funnits öronbedövande viskningar och snack om en viss chef eller en viss kollega eller familjemedlem som troligtvis härstammar från samma land som medarbetarna som sitter och kritiserar, tisslar och tasslar.
Än mindre släkten och familjen med allt vad det innebär att vara del av en släkt, alla fejder och all skvaller. Hur kan man då förvänta sig att två människor som kommer från två skilda kulturer, har två olika modersmål ska klara sig när de dessutom på den grunden förmodar de att de har skilda tankesätt och värderingar också.
Vad kan man få Ahmed att välja Anders och Sven att plocka Ali för ett jobb i dagens Sverige?
Vad är skillnaden mellan främlingsfientlighet och att ogilla sin/sina medarbetare, familjemedlemmar, vissa yrkesgrupper eller att förutfatta sin mening om någon grundad på var den här personen är bosatt någonstans oavsett etnicitet. Vad är kultur?
För mig blir kultur ett mycket större begrepp när man börjar diskutera frågor som dessa.
Det finns så många olika kulturer som grundar sig på olika levnadssätt. Skillnaderna uppstår förvisso mellan större folkgrupper och länder emellan, men oavsett storleken på "glappet" så är det fråga om två eller fler personer oavsett ursprung som ogillar varandra. Hur man väljer att benämna detta är väl en smak sak. Jag känner bara att ord som främlingsfientlighet och rasism är alldeles för laddade för min smak och förstorar mer än minskar avståndet mellan människor och skapar en slags dramatisk stämning i varje sammanhang där de orden dyker upp.
För egentligen är det väl inte så konstigt. Att man hellre dras till och trivs med människor som är mer som en själv eller ibland motsatsen till oss själva där olikhetera gynnar oss, än att de höjer ögonbryn och skapar olust och osämja i vår omgivning.
Här tänker jag arbetsplatser, rekryteringar som sker på basis av namn, därmed förutfattade meningar som är förknippade med mänsklig oro och behöver inte alltid ses som något onaturligt ont. Vi är människor och vi vill inte alltid ta risker med vilka vi väljer som våra arbetspartners. Det går åt båda hållen. Alltså inte bara en svensk som sitter med Muhammeds CV i handen utan också när Ahmed ska rekrytera kan han mycket väl välja Ali Abudjafar än Anders Andersson som kanske har bättre referenser och betyg. Just för att undvika den kulturella krocken, kanske kunna kommunicera på sitt modersmål under arbetstid, fika och dra roliga skämt som Anders kanske inte skulle förstå eftersom de är roligast på arabiska eller vilket språk Ali nu talar..
Vad jag försöker säga är bara att jag förstår och höjer inte ögonbrynen när jag läser om diskriminering i tidningarna. Jag menar inte alls att det är ok och vi måste hitta ett sätt att komma runt det. Men först och främst måste vi utveckla en förståelse för att vi alla är olika och kanske ännu mer olika till våra tankesätt när det gäller kulturella skillnader. Men samtidigt är vi människor och man får inte glömma att det ligger i vår natur att ifrågasätta saker och vara skeptisk ibland. Vi behöver utgå från ett neutralt läge och inte få det att låta så dramatiskt och fult utan kanske hitta sätt att närma sig olika kulturer och minska gapen genom att hitta likheter mer än olikheter och se vad vi har gemensamt. För i grund och botten vill alla människor vara lyckliga, där har vi en utmärkt plattform att börja arbeta på.
Jag tror att det enda sättet är om människor kan hitta en annan grund än just kulturell bakgrund när det gäller t ex rekrytering är bl a kvalifikation och sociala egenskaper som krävs för arbetet och se bortom vilka politiska åsikter eller värderingar den människan kan tänkas ha?
Vi kan inte ens komma överens med och tycka om allt ifrån våra medarbetare till familjemedlemmar. Nästan alla kafferum jag besökt under min karriär som konsult där jag hoppat från företag till företag, har det funnits öronbedövande viskningar och snack om en viss chef eller en viss kollega eller familjemedlem som troligtvis härstammar från samma land som medarbetarna som sitter och kritiserar, tisslar och tasslar.
Än mindre släkten och familjen med allt vad det innebär att vara del av en släkt, alla fejder och all skvaller. Hur kan man då förvänta sig att två människor som kommer från två skilda kulturer, har två olika modersmål ska klara sig när de dessutom på den grunden förmodar de att de har skilda tankesätt och värderingar också.
Vad kan man få Ahmed att välja Anders och Sven att plocka Ali för ett jobb i dagens Sverige?
måndag 7 juni 2010
Sammanfattning av helgen...
Fredag
Bortbjudna på jättemysig middag med S och S :D
Vi spelade ett bordsspel, heter det så?, jag tror att jag kom tvåa, var så trött den fredan..
Lördag
Sov ut, sen var jag i stan och fotades utsmyckad och sminkad som en Indian. Det var jag, en sminkös och en tjejfotograf. Vi hade så kul som det bara går att ha, med tanke på att ingen av oss kände varandra sedan innan. Sminkösen J hade en förlovningring runt halsen som hennes pojkvän designat själv, det tyckte jag var supersött och jag hade nog gjort likadant om jag friat till någon.
Sen på kvällen var det bara lite häng hemma och lite slö packning (vi har iofs inte ens packat upp) inför flytten om EXAKT 7 dagar!!! wieeeeee the countdown begins!! :D
Söndag
moahaha..jaa! det bakades lite Pain Riche den här söndagen med. Tror att det kommer att bli en ihållande trend framöver. Nästa steg är att lära sig baka med surdeg.
Träning stod på schemat eller rättare sagt, jag blev meddragen till gymmet av pojkvännen. Efter det mötte vi upp Mr F för lite Pong buffé, ja det är också en trend som hållit i sig senaste veckorna för att undvika abstinensbesvär.
Sen ställde jag klockan i mobilen med tårfyllda ögon eftersom helgen tagit slut, gick och la mig kl 23 och försov mig på morgonen av en okänd anledning. Jag hade vaknat i rätt tid och legat och väntat på att mobilen skulle ringa, och det gjorde den, fast pojkvännens mobil, kl 07:45 förstås. Så jag flög upp svärandes och skrämde min stackars sovande pojkvän, fy mig...förlåt älsklingen :)
Bortbjudna på jättemysig middag med S och S :D
Vi spelade ett bordsspel, heter det så?, jag tror att jag kom tvåa, var så trött den fredan..
Lördag
Sov ut, sen var jag i stan och fotades utsmyckad och sminkad som en Indian. Det var jag, en sminkös och en tjejfotograf. Vi hade så kul som det bara går att ha, med tanke på att ingen av oss kände varandra sedan innan. Sminkösen J hade en förlovningring runt halsen som hennes pojkvän designat själv, det tyckte jag var supersött och jag hade nog gjort likadant om jag friat till någon.
Sen på kvällen var det bara lite häng hemma och lite slö packning (vi har iofs inte ens packat upp) inför flytten om EXAKT 7 dagar!!! wieeeeee the countdown begins!! :D
Söndag
moahaha..jaa! det bakades lite Pain Riche den här söndagen med. Tror att det kommer att bli en ihållande trend framöver. Nästa steg är att lära sig baka med surdeg.
Träning stod på schemat eller rättare sagt, jag blev meddragen till gymmet av pojkvännen. Efter det mötte vi upp Mr F för lite Pong buffé, ja det är också en trend som hållit i sig senaste veckorna för att undvika abstinensbesvär.
Sen ställde jag klockan i mobilen med tårfyllda ögon eftersom helgen tagit slut, gick och la mig kl 23 och försov mig på morgonen av en okänd anledning. Jag hade vaknat i rätt tid och legat och väntat på att mobilen skulle ringa, och det gjorde den, fast pojkvännens mobil, kl 07:45 förstås. Så jag flög upp svärandes och skrämde min stackars sovande pojkvän, fy mig...förlåt älsklingen :)
Det finns två typer av människor i den här världen
de som väljer stentrappan när rulltrappan är paj eller de som väljer rulltrappan trots att den är paj.
Vem är du?
Vem är du?
lördag 5 juni 2010
Där ser man
torsdag 3 juni 2010
Feminism
Jag sitter och tittar belåtet på dessa män, som står vid grillen och gör "mansgörat". Va? upprörde jag någon? men hur vill ni ha det då tjejer och killar? jag är så trött på allt detta feministgnäll som har ett antal olika inriktningar. Antingen är man hardcore feminist, feminist light eller någonstans mittemellan med lite dubbelmoral här och där och jag vet inte hur många olika sorter det finns, men jag vet att det finns ett bra utbud.
Jag förstår inte vad de vill? hur ska det gå for kvinnofolket om vi inte ens kan enas om något. Klagomål på för låga löner för kvinnor där det i själva verket enligt t ex en doktorsavhandling av Una Gustafsson från förra året är p.g.a. av följande:
"När kvinnor upplever stereotyphot sker en så kallad självstereotypering. Plötsligt tänker de på att de är kvinnor och börjar tänka på sig själva som mer stereotypt kvinnliga. Då sänker de sina målsättningar. I de studier jag gjort sänkte de sin drömlön med i genomsnitt 6000 kronor när de upplevde stereotyphot. Detta får kvinnor att begära lägre lön än män. Det är ju inte så bra, säger Una Gustafsson"
Skulle jag få formulera det på mitt sätt så skulle jag säga att många tjejer helt enkelt inte vågar begära en så hög lön som de egentligen önskar.
Jag kan ärligt säga att när det gäller löneförhandlingar så har vi mycket att lära oss av männen, precis som vi säkert har många egenskaper som de skulle kunna ha nytta av i olika sammanhang.
Tillbaka till feminism. Vad förväntas det av mig som kvinna egentligen av andra kvinnor i samhället, jag blir förvirrad av röster från olika håll och kanter. En del skulle kanske vilja att jag medvetet ska välja blått till en flicka och rosa till en pojke medan en del kanske nöjer sig med att jag byter ut hårddisken på hemmadatorn och min pojkvän sköter tvätten och lagar lasagne till middag en torsdag kväll…vissa skulle ge mig en guldmedalj om jag brände Gina tricot affischen med den sötsnygga brasilianskan.
Jag vet, man ska utgå från sig själv och göra det som känns rätt. Men ärligt talat tjejer, är jag fortfarande lite lost. Man vill ju inte sätta foten i munnen. Sitter man i ett stort sällskap så kan man ju vara omringad av olika feminist klaner.
Givetvis ska vi jobba mot att förebygga ojämnställda förhållanden i samhället men hur jämställt vill vi ha det egentligen. Är vi redo att ta steget fullt ut? Jag förstår absolut att man redan på dagis och skolan skulle kunna vara mer medveten om hur man behandlar pojkar vs flickor. Kanske uppmuntra tjejer att ta för sig mer. Låta flickan brotta ner killen som konstant springer efter henne och drar henne i håret och får höra av fröken: " Han är bara kär dig" istället för att förklara för den nerkärade pojken att det faktiskt finns andra sätt att visa sina känslor på och att pojken kanske kan ta det lilla lugna och vara snäll mot flickan.
Det jag vet är att många av mina tjejkompisar inte alls besitter de egenskaper en stereotypisk kvinna skulle hålla kärt. Det kan vara alltifrån att de har pojkvänner som sköter matlagningen i hushållet medan tjejen städar eller har monopol över fjärrkontrollen och det finns fall där tjejen spenderar oroväckande mycket tid framför datorer och andra tekniska prylar medan killen sitter bredvid och vädjar om uppmärksamhet och att få, tro det eller ej, men prata med sin facebookande flickvän.
Vart är vi på väg? så vitt jag vet så tycker jag att man ska låta alla familjer hitta jämställdheten på sitt personliga vis. För det finns faktiskt kvinnor som skyr att sätta ihop ikeamöbler, rensa avloppet osv medan det finns män som älskar att laga mat, ta hand om sina barn, pussa på deras knän om de gör illa sig osv. För vad jag vet har inte män så roligt heller, de får tampas med känslostormar, hormonsvängningar, obestämdhet och ”hur sitter det här på mig” terrorn. Ge killarna ett break också och det går bara inte att ha en enda jämställdhetsregel för alla. Tjejer måste bara få mer skinn på näsan och våga ta för sig och tro mer på sig själva, hålla varandra om ryggen och samarbeta med det andra könet och göra livet så bra det bara går med hjälp av varandras egenskaper vilket inte behöver delas upp i ett rosa och ett blått fack. Gör en egen skön mix som passar just din familj eller dina förutsättningar och intressen.
Dessutom är många bombsäkra på att det inte ska finnas något manligt och kvinnligt. Ändå står "manlig" väldigt högt upp i den omedvetna listan. För hur många av tjejerna köper overknees, kjol eller hårband till sina pojkvänner som också ska bära feministfacklan tillsammans med dem? och hur många av dessa pojkvänner skulle inte få korgen om de hade använt någon av ovanstående accessoar.
Jag kommer inte att köpa en rosa klänning till min son om jag får någon såvida han inte ber mig köpa en. Men han kommer däremot få lära sig laga mat, städa, tvätta, sy, rensa avloppet och snickra om vi kan det. Men främst låta honom ta del av den kulturen jag och min partner har hemma som byggs på kärlek och respekt, jämställdhet kommer som en bieffekt om den välkomnas.
Jag vill så gärna hoppa in i en hetlevrad debatt i detta ämne och vill försöka förstå, argumentera och komma fram till mitt egna recept på feminism. Jag vill förstå och lära mig men också ifrågasätta och säga stopp när det går för långt med de feministiska do´s and dont´s. Men tillsvidare kommer jag att fortsätta njuta av det perfekt grillade köttet som min pojkvän fixar åt mig medan "feminismen" idag fortsätter att förvirra andra och sig själva med sitt budskap.
Jag förstår inte vad de vill? hur ska det gå for kvinnofolket om vi inte ens kan enas om något. Klagomål på för låga löner för kvinnor där det i själva verket enligt t ex en doktorsavhandling av Una Gustafsson från förra året är p.g.a. av följande:
"När kvinnor upplever stereotyphot sker en så kallad självstereotypering. Plötsligt tänker de på att de är kvinnor och börjar tänka på sig själva som mer stereotypt kvinnliga. Då sänker de sina målsättningar. I de studier jag gjort sänkte de sin drömlön med i genomsnitt 6000 kronor när de upplevde stereotyphot. Detta får kvinnor att begära lägre lön än män. Det är ju inte så bra, säger Una Gustafsson"
Skulle jag få formulera det på mitt sätt så skulle jag säga att många tjejer helt enkelt inte vågar begära en så hög lön som de egentligen önskar.
Jag kan ärligt säga att när det gäller löneförhandlingar så har vi mycket att lära oss av männen, precis som vi säkert har många egenskaper som de skulle kunna ha nytta av i olika sammanhang.
Tillbaka till feminism. Vad förväntas det av mig som kvinna egentligen av andra kvinnor i samhället, jag blir förvirrad av röster från olika håll och kanter. En del skulle kanske vilja att jag medvetet ska välja blått till en flicka och rosa till en pojke medan en del kanske nöjer sig med att jag byter ut hårddisken på hemmadatorn och min pojkvän sköter tvätten och lagar lasagne till middag en torsdag kväll…vissa skulle ge mig en guldmedalj om jag brände Gina tricot affischen med den sötsnygga brasilianskan.
Jag vet, man ska utgå från sig själv och göra det som känns rätt. Men ärligt talat tjejer, är jag fortfarande lite lost. Man vill ju inte sätta foten i munnen. Sitter man i ett stort sällskap så kan man ju vara omringad av olika feminist klaner.
Givetvis ska vi jobba mot att förebygga ojämnställda förhållanden i samhället men hur jämställt vill vi ha det egentligen. Är vi redo att ta steget fullt ut? Jag förstår absolut att man redan på dagis och skolan skulle kunna vara mer medveten om hur man behandlar pojkar vs flickor. Kanske uppmuntra tjejer att ta för sig mer. Låta flickan brotta ner killen som konstant springer efter henne och drar henne i håret och får höra av fröken: " Han är bara kär dig" istället för att förklara för den nerkärade pojken att det faktiskt finns andra sätt att visa sina känslor på och att pojken kanske kan ta det lilla lugna och vara snäll mot flickan.
Det jag vet är att många av mina tjejkompisar inte alls besitter de egenskaper en stereotypisk kvinna skulle hålla kärt. Det kan vara alltifrån att de har pojkvänner som sköter matlagningen i hushållet medan tjejen städar eller har monopol över fjärrkontrollen och det finns fall där tjejen spenderar oroväckande mycket tid framför datorer och andra tekniska prylar medan killen sitter bredvid och vädjar om uppmärksamhet och att få, tro det eller ej, men prata med sin facebookande flickvän.
Vart är vi på väg? så vitt jag vet så tycker jag att man ska låta alla familjer hitta jämställdheten på sitt personliga vis. För det finns faktiskt kvinnor som skyr att sätta ihop ikeamöbler, rensa avloppet osv medan det finns män som älskar att laga mat, ta hand om sina barn, pussa på deras knän om de gör illa sig osv. För vad jag vet har inte män så roligt heller, de får tampas med känslostormar, hormonsvängningar, obestämdhet och ”hur sitter det här på mig” terrorn. Ge killarna ett break också och det går bara inte att ha en enda jämställdhetsregel för alla. Tjejer måste bara få mer skinn på näsan och våga ta för sig och tro mer på sig själva, hålla varandra om ryggen och samarbeta med det andra könet och göra livet så bra det bara går med hjälp av varandras egenskaper vilket inte behöver delas upp i ett rosa och ett blått fack. Gör en egen skön mix som passar just din familj eller dina förutsättningar och intressen.
Dessutom är många bombsäkra på att det inte ska finnas något manligt och kvinnligt. Ändå står "manlig" väldigt högt upp i den omedvetna listan. För hur många av tjejerna köper overknees, kjol eller hårband till sina pojkvänner som också ska bära feministfacklan tillsammans med dem? och hur många av dessa pojkvänner skulle inte få korgen om de hade använt någon av ovanstående accessoar.
Jag kommer inte att köpa en rosa klänning till min son om jag får någon såvida han inte ber mig köpa en. Men han kommer däremot få lära sig laga mat, städa, tvätta, sy, rensa avloppet och snickra om vi kan det. Men främst låta honom ta del av den kulturen jag och min partner har hemma som byggs på kärlek och respekt, jämställdhet kommer som en bieffekt om den välkomnas.
Jag vill så gärna hoppa in i en hetlevrad debatt i detta ämne och vill försöka förstå, argumentera och komma fram till mitt egna recept på feminism. Jag vill förstå och lära mig men också ifrågasätta och säga stopp när det går för långt med de feministiska do´s and dont´s. Men tillsvidare kommer jag att fortsätta njuta av det perfekt grillade köttet som min pojkvän fixar åt mig medan "feminismen" idag fortsätter att förvirra andra och sig själva med sitt budskap.
onsdag 2 juni 2010
Fotosession med Vogue och Elle fotograf på jobbet
Inte illa... jag och en del andra på mitt företag har fotats i marknadsföringssyfte av just en fotograf som heter Clive Boothn som har fotat inslag åt just de stora tidningarna. Det var jätteroligt och de var väldigt proffsiga.
På lördag blir det indian fotning som varken ska till Vogue eller Elle, men det kommer att bli sjukt kul! fjädrar ska fästas i håret, lite indiansmycken och så har de tänkt att göra lite olika ansiktsmålningar, hur coolt som helst, ser verkligen fram emot det. En idé som dök upp var om hästar hade varit inblandade i fotosessionen så hade det varit galet vackert. Att få fotas sittandes eller liggande på en häst utan sadel, det är min nästa foto mission. Visst är jag lite rädd för hästar så det blir att man smäller 2 flugor i en smäll, få bort fobin och fina bilder på köpet.
På lördag blir det indian fotning som varken ska till Vogue eller Elle, men det kommer att bli sjukt kul! fjädrar ska fästas i håret, lite indiansmycken och så har de tänkt att göra lite olika ansiktsmålningar, hur coolt som helst, ser verkligen fram emot det. En idé som dök upp var om hästar hade varit inblandade i fotosessionen så hade det varit galet vackert. Att få fotas sittandes eller liggande på en häst utan sadel, det är min nästa foto mission. Visst är jag lite rädd för hästar så det blir att man smäller 2 flugor i en smäll, få bort fobin och fina bilder på köpet.
Symptom på utbrändhet och arbetsskada
Tepåsen ner i koppen, koppen in i micron, utan vatten(när det egentligen skulle hällas över vatten från vattenkokaren)
"Men Gud! kolla vad jag gör nu mamma, ställer koppen med bara tepåsen in i datorn!"
Herregud, tur att den här kvinnan snart får lite semester...
"Men Gud! kolla vad jag gör nu mamma, ställer koppen med bara tepåsen in i datorn!"
Herregud, tur att den här kvinnan snart får lite semester...
tisdag 1 juni 2010
TRÖTT
Men Gud vad det har varit intensivt på sistone, på gott och ont.
Fest i fredags, i säng 03:00
Firat syrran lördags, i säng 03:00
Inte kunnat somna då jag lagt mig sent i fredags och lördags
Inte kunnat lägga mig i tid då jag fyllde år och man umgicks till sent på natten
wohoo
IDAG ska inget få stoppa mig från att sluta mina ögon tunga som tegelstenar innan 23:00
Jag blev i alla fall firad igår, blev bortskämd med blommor, choklad, presentkort, 3 klänningar, eyeliner, en orkidé och en massa hårprodukter - någon tycker väl att jag har alldeles för ovårdat hår :P
Det enda tråkiga var att en väldigt viktig person gick innan jag ens skurit tårtan och sa varken hejdå eller ursäktade sig :( menmen, sånt händer och jag försöker att inte bry mig så mycket om det.
Och nu ska det minsann sovas!!! God natt Sverige! Stor kram
Fest i fredags, i säng 03:00
Firat syrran lördags, i säng 03:00
Inte kunnat somna då jag lagt mig sent i fredags och lördags
Inte kunnat lägga mig i tid då jag fyllde år och man umgicks till sent på natten
wohoo
IDAG ska inget få stoppa mig från att sluta mina ögon tunga som tegelstenar innan 23:00
Jag blev i alla fall firad igår, blev bortskämd med blommor, choklad, presentkort, 3 klänningar, eyeliner, en orkidé och en massa hårprodukter - någon tycker väl att jag har alldeles för ovårdat hår :P
Det enda tråkiga var att en väldigt viktig person gick innan jag ens skurit tårtan och sa varken hejdå eller ursäktade sig :( menmen, sånt händer och jag försöker att inte bry mig så mycket om det.
Och nu ska det minsann sovas!!! God natt Sverige! Stor kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)