måndag 31 januari 2011
söndag 30 januari 2011
Underbara gåvor
från älsklingens familj...
Turkosa oljelampor från söta A
Fantastisk varma och vackra nålbundna vantar från kära I som gjort dem för hand
Perfekt passform, se så glad jag blev
Sen fick vi också ett bäddset var, precis de som jag önskat mig. Jag såg dem i affären och la undan dem, när jag kom hem hade vi fått dem av söta I, T och A. Tack snälla ni!
Turkosa oljelampor från söta A
Fantastisk varma och vackra nålbundna vantar från kära I som gjort dem för hand
Perfekt passform, se så glad jag blev
Sen fick vi också ett bäddset var, precis de som jag önskat mig. Jag såg dem i affären och la undan dem, när jag kom hem hade vi fått dem av söta I, T och A. Tack snälla ni!
Kastrera eller inte?
Jag har bokat tid för att få Gauss kastrerad om ca 10 dagar (den 7: februari blir han 6 månader). Men efter att ha läst i olika forum där folk låtit bli att göra ingreppet på sina inne katter då de endast vistas inomhus och inte hamnar i bråk med andra hannar och i många fall inte heller markerar revir så börjar jag få second thoughts.
En del har haft en hankatt på över 6 år hemma utan att det skett någon "olycka" läste jag i ett par forum. Jag vill helst låta honom slippa ingreppet, ha kvar möjligheten att låta honom bli pappa och känna saker.
Någon som har provat att dra ut på kastreringen eller någon som har åsikter och tips??
En del har haft en hankatt på över 6 år hemma utan att det skett någon "olycka" läste jag i ett par forum. Jag vill helst låta honom slippa ingreppet, ha kvar möjligheten att låta honom bli pappa och känna saker.
Någon som har provat att dra ut på kastreringen eller någon som har åsikter och tips??
lördag 29 januari 2011
Vår söta hårboll
Fick slita loss den här soffpotatisen från soffan...
...för en promenad i skogen(d v s buskarna nedanför vårt hus)
...för en promenad i skogen(d v s buskarna nedanför vårt hus)
Valmöjligheter
Vi människor har ju ibland en tendens att vara taskiga mot oss själva.
"Vad dumt sagt", "jag duger inte" osv...
Idag fick jag höra två bra saker om mig själv vilket förstås gjorde mig glad. Men jag läste någonstans att om vi hör 10 bra saker om oss själva och 1 dålig sak under en dag så väljer vi oftast att ta till oss den enda negativa kommentaren istället för att njuta av allt det positiva som har sagts om oss.
Intressant tycker jag. Det fick mig att tänka till lite. Förhoppningsvis lär det också mig att tänka om i sådana situationer.
"Vad dumt sagt", "jag duger inte" osv...
Idag fick jag höra två bra saker om mig själv vilket förstås gjorde mig glad. Men jag läste någonstans att om vi hör 10 bra saker om oss själva och 1 dålig sak under en dag så väljer vi oftast att ta till oss den enda negativa kommentaren istället för att njuta av allt det positiva som har sagts om oss.
Intressant tycker jag. Det fick mig att tänka till lite. Förhoppningsvis lär det också mig att tänka om i sådana situationer.
fredag 28 januari 2011
Din placering i syskonskaran kan påverka dig i din relation?
Jag är äldst i min syskonskara. Äldst innebär förstås också att man är störst, bäst, smartast och den som småsyskonen eftersträvar att vara, ibland hela livet igenom. Men de är ofta omdevetna om att de stora och starka(i närkamp) i själva verket vill behålla sin status såklart men samtidigt vara den som småsyskon oftast lyckas vara. Den roligaste, charmigaste och den mest sorglösa personen på alla tillställningar.
Oftast pratar man bara om relationen till föräldrarna och hur det påverkar oss genom livet men glömmer ofta hur våran roll i syskonskaran påverkat oss.
Jag bläddrade lite i en bok för några år sen där man hade en teori om att man genom att se på båda parters ordning i syskonskaran i en relation kunde bedöma huruvida de passade ihop. Det finns alltså en teori där man tror att en t ex "lillebror" passar ihop med "storasyster" eftersom de kompletterar varandra på ett visst sätt.
Så beskrivs en liknande bok som heter "Äldst, yngst eller mittemellan : din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig" :
"Våra syskonrelationer präglar oss hela livet. Inte sällan gifter sig en lillebror med en storasyster. Är du mellanbarn i syskonskaran kommer du att agera medlare även på din arbetsplats. Äldst, yngst eller mittemellan är en intressant och tankeväckande bok om de relationer som har hamnat utanför vårt psykologiska fokus: syskonrelationerna."
Jag skulle nog inte köpa allt som sägs i denna bok utan ta det med en nypa salt, men jag ska inte säga allt för mycket förrän jag har läst den. För det tänker jag göra för att se hur "storasyster" passar ihop med "storebror" för skojs skulle då jag redan har svaret i min bakficka:)
Oftast pratar man bara om relationen till föräldrarna och hur det påverkar oss genom livet men glömmer ofta hur våran roll i syskonskaran påverkat oss.
Jag bläddrade lite i en bok för några år sen där man hade en teori om att man genom att se på båda parters ordning i syskonskaran i en relation kunde bedöma huruvida de passade ihop. Det finns alltså en teori där man tror att en t ex "lillebror" passar ihop med "storasyster" eftersom de kompletterar varandra på ett visst sätt.
Så beskrivs en liknande bok som heter "Äldst, yngst eller mittemellan : din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig" :
"Våra syskonrelationer präglar oss hela livet. Inte sällan gifter sig en lillebror med en storasyster. Är du mellanbarn i syskonskaran kommer du att agera medlare även på din arbetsplats. Äldst, yngst eller mittemellan är en intressant och tankeväckande bok om de relationer som har hamnat utanför vårt psykologiska fokus: syskonrelationerna."
Jag skulle nog inte köpa allt som sägs i denna bok utan ta det med en nypa salt, men jag ska inte säga allt för mycket förrän jag har läst den. För det tänker jag göra för att se hur "storasyster" passar ihop med "storebror" för skojs skulle då jag redan har svaret i min bakficka:)
torsdag 27 januari 2011
Naprapat prat
Idag har jag varit hos en naprapat på en elevklinik. Billigt och förvånansvärt bra tycker jag. Allting sköttes i samråd med en handledare när eleven var minsta osäker.
Jag har haft problem med vänstra handleden, ni vet när man stödjer handleden mot underlag och höjer själva handen för att skriva på tangentbordet. Då får jag ont och en smärta som strålar ut ända ut mot lillfingret. Man fattar inte hur skör man är och hur lätt det är bli oförmögen att arbeta. I alla fall vid ett skrivbord. Hade jag låtit gå några veckor till hade det varit omöjligt för mig att skriva med båda händerna, vad gör man då? skriver med högra pekfingret med två sekunders paus mellan varje nedslag?
Naprapat praktikanten som gick tredje året tryckte på olika punkter på min handled och handflata och frågade varje gång om det kändes. Han tryckte på en punkt lite ovanför handleden och frågade om det gjorde ont. Jag blev tyst i några sekunder sen sa jag att jag tyckte att det var skönt. Fattar ni? så säger man väl inte?? men det kändes så skönt som massage gör och det var helt oskyldigt sagt men ändå..jag skämdes lite efteråt.
Sen fick jag riktig massage i handflatan som gjorde jätteont och sen lite övningar som jag skulle göra på gymmet. Jag är så tacksam :)
Jag har haft problem med vänstra handleden, ni vet när man stödjer handleden mot underlag och höjer själva handen för att skriva på tangentbordet. Då får jag ont och en smärta som strålar ut ända ut mot lillfingret. Man fattar inte hur skör man är och hur lätt det är bli oförmögen att arbeta. I alla fall vid ett skrivbord. Hade jag låtit gå några veckor till hade det varit omöjligt för mig att skriva med båda händerna, vad gör man då? skriver med högra pekfingret med två sekunders paus mellan varje nedslag?
Naprapat praktikanten som gick tredje året tryckte på olika punkter på min handled och handflata och frågade varje gång om det kändes. Han tryckte på en punkt lite ovanför handleden och frågade om det gjorde ont. Jag blev tyst i några sekunder sen sa jag att jag tyckte att det var skönt. Fattar ni? så säger man väl inte?? men det kändes så skönt som massage gör och det var helt oskyldigt sagt men ändå..jag skämdes lite efteråt.
Sen fick jag riktig massage i handflatan som gjorde jätteont och sen lite övningar som jag skulle göra på gymmet. Jag är så tacksam :)
onsdag 26 januari 2011
Ibland behöver man skriva av sig...
Jag säger till mig själv att jag ska meditera varje dag innan jag går och lägger mig. Då skulle mitt liv bli perfekt mitt i allt det som inte är det. Been there done that, men det var ungefär 10 år sen. Mediterade varje dag, ibland upp till en timme och det förändrade mitt liv och synsätt totalt. Man liksom höjer sig över de obetydliga sakerna som man förstorar upp i sin vardag. Jag förlorade behovet av att småprata, prata om andra bakom deras rygg, att äta godis bara att man hade en dålig dag, slutade säga fel saker, kände mer empati för de i min närhet men också alla andra. Radion i huvudet slutade spela. Det blev skönt tyst liksom och jag var lycklig. Sen kan man ju tycka att man vill leva fullt ut, vad det nu innebär.. vad menas egentligen med att leva livet fullt ut?
Under den här perioden (1år) då jag smälte samman med mig själv, mina tankar och mina handlingar, så kände jag att jag inte längre hade behov som många andra i min ålder kanske hade. Shoppa, skvallra, göra saker hela tiden, prata i telefon i timmar, färtränga sina egna känslor för att de är för jobbiga att ta tag i. Det skrämde mig lite eftersom jag inte visste hur man hittar balans i stadslivet tillsammans med sina sjuttonåriga vänner utan att förlora kopplingen till sig själv på ett djupare plan.
Tio år senare är jag fortfarande lite lost vad gäller den frågan. Vilken nivå vill jag lägga mig på? jag har en tendens att dra saker till det yttersta, leva som en asket eller vara en del av konsumtionssamhället, dricka latten och prata om det ena och det andra med mina kompisar och gnälla över att det är måndag och att jag är trött och att jag är fattig för att jag inte kan köpa en ny väska fast jag har både mat och tak över huvudet. Utöver det pendla mellan att vara lycklig och hamna på botten igen så fort något går snett. Upp och ner som en Yo-Yo med andra ord.
En vän skojade häromdagen att hon var manodepressiv och jag kände igen mig i hennes beskrivning och jag tror att många gör det med tanke på den inrutade livsstilen många av oss har i vårt samhälle. Helt fantasilöst. Det finns ingen naturlig plats för att stanna upp och se oss själv i ögonen. Bara springa skynda och uppehålla sig med olika saker. Är det inte TV så är det internet eller spel, vilket iofs också kan vara sätt att slappna av på men i en lagom dosering.
Att skaffa barn för mig känns som lyx som bara Hollywood fruarna kan unna sig eller Angelina Jolie som snart har ett fotbollslag och jag är glad för hennes skull och alla andra som har ett fint familjeliv. Vad jag försöker säga är att jag inte vill vara mamman som kommer hem vid 18-19 tiden, är trött som ett lik och för sliten för att ge mina barn den kvalitetstid jag vill ge dem. Vill inte vara en fräsig mamma som nickar utan att titta på barnens teckningar eller skriker dem till sängs varje kväll för att jag inte har tålamod nog att använda Supernannys grymma men tidskrävande metoder. Jag vill ha TID och det är lyxvara nuförtiden. Vad har vi kvar? helgerna och 4 veckors semester per år där 3/4veckor går åt att vakna till liv. Nu kan det här tolkas som negativt synsätt, kanske det. Men jag vet hur jag fungerar och jag utgår från mig själv, när jag är sliten vs när jag är utvilad. Helt olika personligheter, tro mig. Sen tror jag att det finns män och kvinnor som kan ge sina barn mycket trots att det arbetar heltid. Alla fungerar olika under stress och press. Det handlar ju trots allt om kvalitet och inte om kvantitet.
I väntan på att bli en Hollywoodkändis eller hemmafru ska jag i alla fall försöka börja lägga mig själv i tid så att pojkvännen slipper leja en Supernanny till mig, för det har vi inte råd med, än.
Under den här perioden (1år) då jag smälte samman med mig själv, mina tankar och mina handlingar, så kände jag att jag inte längre hade behov som många andra i min ålder kanske hade. Shoppa, skvallra, göra saker hela tiden, prata i telefon i timmar, färtränga sina egna känslor för att de är för jobbiga att ta tag i. Det skrämde mig lite eftersom jag inte visste hur man hittar balans i stadslivet tillsammans med sina sjuttonåriga vänner utan att förlora kopplingen till sig själv på ett djupare plan.
Tio år senare är jag fortfarande lite lost vad gäller den frågan. Vilken nivå vill jag lägga mig på? jag har en tendens att dra saker till det yttersta, leva som en asket eller vara en del av konsumtionssamhället, dricka latten och prata om det ena och det andra med mina kompisar och gnälla över att det är måndag och att jag är trött och att jag är fattig för att jag inte kan köpa en ny väska fast jag har både mat och tak över huvudet. Utöver det pendla mellan att vara lycklig och hamna på botten igen så fort något går snett. Upp och ner som en Yo-Yo med andra ord.
En vän skojade häromdagen att hon var manodepressiv och jag kände igen mig i hennes beskrivning och jag tror att många gör det med tanke på den inrutade livsstilen många av oss har i vårt samhälle. Helt fantasilöst. Det finns ingen naturlig plats för att stanna upp och se oss själv i ögonen. Bara springa skynda och uppehålla sig med olika saker. Är det inte TV så är det internet eller spel, vilket iofs också kan vara sätt att slappna av på men i en lagom dosering.
Att skaffa barn för mig känns som lyx som bara Hollywood fruarna kan unna sig eller Angelina Jolie som snart har ett fotbollslag och jag är glad för hennes skull och alla andra som har ett fint familjeliv. Vad jag försöker säga är att jag inte vill vara mamman som kommer hem vid 18-19 tiden, är trött som ett lik och för sliten för att ge mina barn den kvalitetstid jag vill ge dem. Vill inte vara en fräsig mamma som nickar utan att titta på barnens teckningar eller skriker dem till sängs varje kväll för att jag inte har tålamod nog att använda Supernannys grymma men tidskrävande metoder. Jag vill ha TID och det är lyxvara nuförtiden. Vad har vi kvar? helgerna och 4 veckors semester per år där 3/4veckor går åt att vakna till liv. Nu kan det här tolkas som negativt synsätt, kanske det. Men jag vet hur jag fungerar och jag utgår från mig själv, när jag är sliten vs när jag är utvilad. Helt olika personligheter, tro mig. Sen tror jag att det finns män och kvinnor som kan ge sina barn mycket trots att det arbetar heltid. Alla fungerar olika under stress och press. Det handlar ju trots allt om kvalitet och inte om kvantitet.
I väntan på att bli en Hollywoodkändis eller hemmafru ska jag i alla fall försöka börja lägga mig själv i tid så att pojkvännen slipper leja en Supernanny till mig, för det har vi inte råd med, än.
tisdag 25 januari 2011
Förresten...
Glömde berätta att älsklingen lagade världens godaste middag idag, kyckling med couscous med russin i. Du är bäst min skling! Gonatt igen:)
Lite stolt...
över att jag inte blev arg för att
-jag åkte åt fel håll med tvärbanan när jag skulle gå och köpa mina indiska kläder.
-att jag kom hem strax innan 22, tiden då jag helst vara nedkrupen i min säng med en mysig bok.
-att ingen resa är ännu bokad som jag/vi ska åka på i Februari under en 2 veckors semester
Jag börjar skta lära mig att släppa kontrollen... sakta men säkert. Våga lita på att allting kommer att ordna sig i slutändan.
Jag är helt slut i kroppen och i huvudet. Men jag vet att det kommer att ordna sig. Även om jag kommer att vara dödstrött på jobbet imorgon.
Sov gott änglar
-jag åkte åt fel håll med tvärbanan när jag skulle gå och köpa mina indiska kläder.
-att jag kom hem strax innan 22, tiden då jag helst vara nedkrupen i min säng med en mysig bok.
-att ingen resa är ännu bokad som jag/vi ska åka på i Februari under en 2 veckors semester
Jag börjar skta lära mig att släppa kontrollen... sakta men säkert. Våga lita på att allting kommer att ordna sig i slutändan.
Jag är helt slut i kroppen och i huvudet. Men jag vet att det kommer att ordna sig. Även om jag kommer att vara dödstrött på jobbet imorgon.
Sov gott änglar
söndag 23 januari 2011
Syskon
Är hos mamma och förstår aldrig hur min lillebror från att ha varit en liten bebis i min famn vuxit upp till en snart 180 cm lång tonåring med basröst. Själv var jag tretton när han föddes och jag tog hand om honom ganska mycket. Han kommer alltid att vara min bebis men jag anstränger mig så gott det går att behandla honom som en jämngammal eller i alla fall som en femtonåring.
Jag kan inte längre mata honom i hans barnstol och upprepa ord som ger honom skrattanfall varpå mitt hjärta slog volter av glädje eller gå med honom till affären där han håller mig i långfingret med sin lilla hand. Nej, för om bara några år är det dags att gå ut och ta en öl tillsammans, kanske hela syskongänget och skratta, gnabbas, skratta lite igen och förhoppningsvis komma hem sams, för syskonrelationer är inte alltid så lätta. Cause you can´t live with them and you can´t live without:)
Jag kan inte längre mata honom i hans barnstol och upprepa ord som ger honom skrattanfall varpå mitt hjärta slog volter av glädje eller gå med honom till affären där han håller mig i långfingret med sin lilla hand. Nej, för om bara några år är det dags att gå ut och ta en öl tillsammans, kanske hela syskongänget och skratta, gnabbas, skratta lite igen och förhoppningsvis komma hem sams, för syskonrelationer är inte alltid så lätta. Cause you can´t live with them and you can´t live without:)
lördag 22 januari 2011
Syndigt god brunch - Ugnsmackor á la Richa
Du behöver:
Frallor
Smör
Dijonsenap
Rökta kalkon skivor
Chevre ost
2 tomater
Halv rödlök
Ost
Flytande honung
Kruksallad
Svart peppar
Havssalt
Bred smör och sen dijonsenap. Täck med lite salladsblad och lägg på kalkon skivor och chevren Skiva tunna tomatskivor och rödlök och lägg på mackorna
Ringla över honungen och sätt lite ostskivor på tomaten. Krydda med salt och peppar.
In i ugnen, ca 150 grader i mitten av ugnen ca 10 min tills brödet blir lätt krispigt.
Njut!
Frallor
Smör
Dijonsenap
Rökta kalkon skivor
Chevre ost
2 tomater
Halv rödlök
Ost
Flytande honung
Kruksallad
Svart peppar
Havssalt
Bred smör och sen dijonsenap. Täck med lite salladsblad och lägg på kalkon skivor och chevren Skiva tunna tomatskivor och rödlök och lägg på mackorna
Ringla över honungen och sätt lite ostskivor på tomaten. Krydda med salt och peppar.
In i ugnen, ca 150 grader i mitten av ugnen ca 10 min tills brödet blir lätt krispigt.
Njut!
fredag 21 januari 2011
Mias krönika: Om separationen
Hittade det här inlägget som handlar om rädslan för att vara ensam. Skulle jag ha någon bloggförebild skulle det vara den här kvinnan. Hon skriver naket, vackert och träffar alltid rätt i hjärtat med sina ord. Love you Mia!
Mias krönika: Om separationen
onsdag 19 januari 2011
Dagens nyckelord
Kärlek Omtanke Hänsyn och Respekt...
ett par viktiga ingredienser i en hälsosam relation...
...vad tycker ni?
ett par viktiga ingredienser i en hälsosam relation...
...vad tycker ni?
Healing please...
Såja, tillbaks på jobbet efter att ha varit borta i två dagar, lidit av prestationsångest och syrebrist tills jag bestämde mig för att ta en liten promenad ca 4 meter från huset med Gauss. Det var jätte skönt att få lite luft efter 2 dygns instängdhet.
Att man känner ångest när man är sjuk och borta från jobbet tycker jag är lite sorgligt. Är man sjuk så är man sjuk, sluta känna ångest över det, säger jag till mig själv, men det funkar inte. Det hjälper heller inte att hjärnan vill ha stimulans för att inte bryta ihop. Ibland känner jag att jag vill ta in på något meditations hotell där jag kan få hjälp att koppla av och faktiskt må bra och inte få panik även om man inte har något på agendan. Min weekend till Malmö hjälpte faktiskt en hel del.
Att byta miljö, om bara för några dagar kan göra under. Sen också vilka människor man spenderar sin vistelse med har stor betydelse. Jag kände bara vila, lugn och ro den mesta tiden. Hade jag sluppit åka kommunalt till jobbet så hade nog den känslan bestått i mer än 2 dagar efter hemkomsten till Stockholm.
Längtar så att få bli hel igen och målet är inte längre att hitta sig själv utan att kunna vila i sig själv och njuta av att ha hittat sig själv i nuet. Här och nu.
Att man känner ångest när man är sjuk och borta från jobbet tycker jag är lite sorgligt. Är man sjuk så är man sjuk, sluta känna ångest över det, säger jag till mig själv, men det funkar inte. Det hjälper heller inte att hjärnan vill ha stimulans för att inte bryta ihop. Ibland känner jag att jag vill ta in på något meditations hotell där jag kan få hjälp att koppla av och faktiskt må bra och inte få panik även om man inte har något på agendan. Min weekend till Malmö hjälpte faktiskt en hel del.
Att byta miljö, om bara för några dagar kan göra under. Sen också vilka människor man spenderar sin vistelse med har stor betydelse. Jag kände bara vila, lugn och ro den mesta tiden. Hade jag sluppit åka kommunalt till jobbet så hade nog den känslan bestått i mer än 2 dagar efter hemkomsten till Stockholm.
Längtar så att få bli hel igen och målet är inte längre att hitta sig själv utan att kunna vila i sig själv och njuta av att ha hittat sig själv i nuet. Här och nu.
måndag 17 januari 2011
Aj
Det var längesen man var magsjuk på riktigt. Började i söndags kväll, mitt i mys ruschen. Jag hade bara lämnat hemmets trygga vrå för ett litet ärende på stan, ätit på PONG med lillebror och så hem igen. Väl hemma gjorde jag lite indisk linsgryta och ris (som jag har för övrigt jag ätit av på hela dagen eftersom det inte fanns mycket valmöjligheter) och så BAM! blev jag dålig.
Först nu hittade jag lite köttbullar i frysen som jag gjorde lite pasta till och äter med ketchup och creme fraiche. Kanske inte den ideala måltiden i det här tillståndet men ibland tar man det som finns och sen Dofilus shottar förstås. Önskar bara att den molande värken i magen kunde försvinna. Försökte sova bort den men nej, den ger sig inte.
Förresten, hur lång tid ska det behöva ta för att man börjar prata igen, ja efter lite osämja...varför måste man alltid själv ta det där första steget till försoning? hur svårt kan det vara att någon gång lägga sin stolthet åt sidan och våga ta det där första trevande steget till vänskap? någon måtta får det vara på att samla stolthets poäng om det ens är något att ha. Samla kärlekspoäng istället. Nu ska jag gå och vila lite till. Be safe...
Först nu hittade jag lite köttbullar i frysen som jag gjorde lite pasta till och äter med ketchup och creme fraiche. Kanske inte den ideala måltiden i det här tillståndet men ibland tar man det som finns och sen Dofilus shottar förstås. Önskar bara att den molande värken i magen kunde försvinna. Försökte sova bort den men nej, den ger sig inte.
Förresten, hur lång tid ska det behöva ta för att man börjar prata igen, ja efter lite osämja...varför måste man alltid själv ta det där första steget till försoning? hur svårt kan det vara att någon gång lägga sin stolthet åt sidan och våga ta det där första trevande steget till vänskap? någon måtta får det vara på att samla stolthets poäng om det ens är något att ha. Samla kärlekspoäng istället. Nu ska jag gå och vila lite till. Be safe...
lördag 15 januari 2011
Tack syster!
Jättläskigt! Men jag kommer att klara det! med lite hjälp, jag måste klara det och komma till andra sidan. Där blir jag en erfarenhet rikare och mer säker i mig själv. Det här kommer att gå bra. Tack för att du hjälper mig syster!
fredag 14 januari 2011
Spacklat sen i somras, när målar vi om den här väggen?
Först då kan jag börja inreda sovrummet. Den här färgen är allt som vi inte är. Längtar tills vi får ersätta den med något annat...
onsdag 12 januari 2011
Alfahannar och honor
"Alfahannen är den dominerande hanne som är ledare för en djurflock. Vargflockar har till exempel oftast en alfahanne. En alfahanne är högst i rang, och djur under den rangen kämpar oftast för att försöka få ledaren på fall och ta hans plats, ifall denne lett flocken dåligt. Om hannen dock har lett flocken rätt så är oftast de andra individerna extremt lojala till hannen."
I människo världen finns de överallt. På middagar, på stan, på arbetsplatser osv. Sen finns det olika sorters alfahannar. De som är intressanta med naturlig pondus och sen finns det de som bara inte kan få nog av att höra sin egen röst. Självklart finns det en massa män däremellan, före och efter, jag bara drog det till det yttersta.
Det finns ett liknande fenomen hos kvinnor. Kallas de alfahonor då? min första tanke är de söta och polulära tjejerna på mellan och högstadiet som alla ville hänga med.Jag vill veta mer så jag frågar Gud(google) och får upp en debatt tråd på första träffen och hittar bl a det följande inlägget:
"Min syn på en alfakvinna är en socialt intelligent kvinna med attraktivt uteende men framförallt attraktiva egenskaper. En flexibilitet i personligheten.
Exempelvis kan en alfakvinna ta ledning om det behövs, vara offensiv lika väl som defensiv. Hon har kontakt med sina egna känslor och kan locka fram dem hos andra i deras riktiga natur.
Alfakvinnor är intelligenta mer än att vara praktiskt kunnig på en rad saker. Hennes främsta tillgång är sin förmåga att hitta lösningar i alla tänkbara situationer.
Enkelt sagt en sådan kvinna som man vill ha i sitt lag."
Vad tycker ni? Fyller alfahannar och alfahonor någon funktion i vårt samhälle, är det våra ledare, är det Obama? Skriv skriv skriv!
I människo världen finns de överallt. På middagar, på stan, på arbetsplatser osv. Sen finns det olika sorters alfahannar. De som är intressanta med naturlig pondus och sen finns det de som bara inte kan få nog av att höra sin egen röst. Självklart finns det en massa män däremellan, före och efter, jag bara drog det till det yttersta.
Det finns ett liknande fenomen hos kvinnor. Kallas de alfahonor då? min första tanke är de söta och polulära tjejerna på mellan och högstadiet som alla ville hänga med.Jag vill veta mer så jag frågar Gud(google) och får upp en debatt tråd på första träffen och hittar bl a det följande inlägget:
"Min syn på en alfakvinna är en socialt intelligent kvinna med attraktivt uteende men framförallt attraktiva egenskaper. En flexibilitet i personligheten.
Exempelvis kan en alfakvinna ta ledning om det behövs, vara offensiv lika väl som defensiv. Hon har kontakt med sina egna känslor och kan locka fram dem hos andra i deras riktiga natur.
Alfakvinnor är intelligenta mer än att vara praktiskt kunnig på en rad saker. Hennes främsta tillgång är sin förmåga att hitta lösningar i alla tänkbara situationer.
Enkelt sagt en sådan kvinna som man vill ha i sitt lag."
Vad tycker ni? Fyller alfahannar och alfahonor någon funktion i vårt samhälle, är det våra ledare, är det Obama? Skriv skriv skriv!
Dagens quote och dagens olycka
Dagens qoute
Hur många par skor äger du?
– Oräkneliga. Majoriteten är högklackade för de ger mig bättre utsikt.
Alexandra Pascalidou
Dagens olycka
På väg till jobbet idag så ramlade jag. Jag förstod inte vad som hänt förrän jag upptäckte att marken hamnat under näsan på mig utan förvarning.
Steg 1, observera vilka som vittnat mitt pinsamma öde, steg 2, känna efter om något är brutet, steg 3, försöka kravla sig upp på alla två, steg 4, snabbt lämna olycksplatsen.
Hur många par skor äger du?
– Oräkneliga. Majoriteten är högklackade för de ger mig bättre utsikt.
Alexandra Pascalidou
Dagens olycka
På väg till jobbet idag så ramlade jag. Jag förstod inte vad som hänt förrän jag upptäckte att marken hamnat under näsan på mig utan förvarning.
Steg 1, observera vilka som vittnat mitt pinsamma öde, steg 2, känna efter om något är brutet, steg 3, försöka kravla sig upp på alla två, steg 4, snabbt lämna olycksplatsen.
tisdag 11 januari 2011
Smärtgaranti tack?
Vad filosofisk jag känner mig efter att ha varit borta i fyra dagar. Jag känner ett inre lugn och jag kan se mig själv utan att behöva vänta på att spegelbilden ska klarna från all distraktion, alla tankar, alla skyltar och ord som skriker och vill ha ens uppnmärksamhet.
På väg till jobbet får jag ändå nästan anstränga mig att inte följa Stockholms pulsen. Vill kunna ha bråttom och kunna gå snabbt utan att det tär på en. Tror att det är skillnad på att gå snabbt och att smälta in i en takt som råder på en viss
plats, i en viss stad.
För övrigt blev jag straffad av SLs konstruktion som ska föreställa glasspärrar som öppnas om man har en giltig biljett. Fick en hård smäll av en sådan trots att jag är en giltig resenär med giltig biljett, för andra gången. Även om jag är lugn känne jag fortfarande smärta.
Många har klagat. Som svar på att det gör ont när dörrarna smäller igen på folk har man sagt på SL att det inte är så pass allvarligt eftersom ingen av de hamnat på akuten, även om det gör ont. Undrar om det är dags för SL att införa smärtgaranti,
pengarna tillbaka på varje resa man gör sig illa på!
Yeah right...
På väg till jobbet får jag ändå nästan anstränga mig att inte följa Stockholms pulsen. Vill kunna ha bråttom och kunna gå snabbt utan att det tär på en. Tror att det är skillnad på att gå snabbt och att smälta in i en takt som råder på en viss
plats, i en viss stad.
För övrigt blev jag straffad av SLs konstruktion som ska föreställa glasspärrar som öppnas om man har en giltig biljett. Fick en hård smäll av en sådan trots att jag är en giltig resenär med giltig biljett, för andra gången. Även om jag är lugn känne jag fortfarande smärta.
Många har klagat. Som svar på att det gör ont när dörrarna smäller igen på folk har man sagt på SL att det inte är så pass allvarligt eftersom ingen av de hamnat på akuten, även om det gör ont. Undrar om det är dags för SL att införa smärtgaranti,
pengarna tillbaka på varje resa man gör sig illa på!
Yeah right...
Tunnare än iPhone - Sony Ericsson Xperia Arc Overview
Kanske mitt nästa kap någonstans under första kvartalet?!! Har väntat länge på en vettig Android mobil med vettig kamera.
måndag 10 januari 2011
Tanketåg
2011-01-09
Jag sitter på ett tåg långt bort ut på landet någonstans i Danmark. Långt bort från jobb, familj, katten och lådan som vi bor i som kallas för lägenhet.
Jag åker förbi ett enormt väderkvarn som snurrar i slowmotion, i takt med musiken i mina hörlurar. Det är som att vara med i en musikvideo. Jag vill säga att jag vill kapsla in tiden, men det är inte riktigt så jag känner. Det är nog mer känslan jag vill bevara. Känslan av att vara ifrån rutinen som kapslar in en själv. Rutinen som minskar syret till själen.
Framför mig sitter en människa som jag älskar djupt. Hur ofta får man tid att bara stanna upp och skåda sin älskling och bara kunna uppskatta och njuta av det man har.
Jag sitter på ett tåg långt bort ut på landet någonstans i Danmark. Långt bort från jobb, familj, katten och lådan som vi bor i som kallas för lägenhet.
Jag åker förbi ett enormt väderkvarn som snurrar i slowmotion, i takt med musiken i mina hörlurar. Det är som att vara med i en musikvideo. Jag vill säga att jag vill kapsla in tiden, men det är inte riktigt så jag känner. Det är nog mer känslan jag vill bevara. Känslan av att vara ifrån rutinen som kapslar in en själv. Rutinen som minskar syret till själen.
Framför mig sitter en människa som jag älskar djupt. Hur ofta får man tid att bara stanna upp och skåda sin älskling och bara kunna uppskatta och njuta av det man har.
lördag 8 januari 2011
Vindbyholt
Nu är vi i Danmark. 20 minuter tog det oss från Malmö att komma till Köpenhamn och därifrån tog vi oss till Køge och blev upphämtade av älsklingens kära far som bor i Vindbyholt om det säger er något. Det är en jättefin ort som ligger nära havet och det finns ungefär 15 hus bara häromkring.
Vi blev bjudna på en oerhört fin restaurang med jättegod mat. Älsklingen åt vilt och jag valde hummersoppa. Gott med varm soppa då jag känner lite sämre idag, ser nu bara fram emot att bli frisk så småningom. Just nu blir jag bortskämd med en massa gott te och gott att äta. Kommer att sova som en sten i natt.
Här befinner vi oss just nu
Vi blev bjudna på en oerhört fin restaurang med jättegod mat. Älsklingen åt vilt och jag valde hummersoppa. Gott med varm soppa då jag känner lite sämre idag, ser nu bara fram emot att bli frisk så småningom. Just nu blir jag bortskämd med en massa gott te och gott att äta. Kommer att sova som en sten i natt.
Här befinner vi oss just nu
Skönt att vara borta ett tag
Det kan vara så avslappnande att gå upp på morgonen och inte behöva bry sig om vad klockan är, tänka på tvätt eller vad som står på den mentala to do listan. Det är vad jag kallar för lyx.
torsdag 6 januari 2011
Packat och klart
Published with Blogger-droid v1.5.9
onsdag 5 januari 2011
Se vad håret växer snabbt!
säger jag när jag inte har något annat bättre att säga. Jag är förkyld och ska åka och smitta ner så många skåningar jag bara kan imorgon:) nejdå, jag hoppas att jag blir frisk snart när man äntligen fått lite helg.
Tror att det först bär av till Danmark sen tillbaka till Skåne på fredag och tillbaks hem till Stockholm på lördag kväll, sen har man hela söndag till förfogande. Jag har väntat länge på att få använda det ordet och äntligen hittade jag ett sammanhang att placera det i.
Annars har jag lyckats ge Gauss hans första riktiga baljbad utan ett enda "mjau". Neej jag satte inte tejp för hans mun, men älsklingen fick hålla hårt i kattskapet!
Godnatt gott folk, sov gott.
Jag och min kära lillebror förra julen, mitt hår är dubbelt så långt nu ju...
Tror att det först bär av till Danmark sen tillbaka till Skåne på fredag och tillbaks hem till Stockholm på lördag kväll, sen har man hela söndag till förfogande. Jag har väntat länge på att få använda det ordet och äntligen hittade jag ett sammanhang att placera det i.
Annars har jag lyckats ge Gauss hans första riktiga baljbad utan ett enda "mjau". Neej jag satte inte tejp för hans mun, men älsklingen fick hålla hårt i kattskapet!
Godnatt gott folk, sov gott.
Jag och min kära lillebror förra julen, mitt hår är dubbelt så långt nu ju...
tisdag 4 januari 2011
Förkylningsmys
Inte särskilt sugen på fast föda. Den absolut godaste fisksoppan som jag ätit ute är förstås Kajsas fisksoppa som finns att köpa i hötorgshallen på Kajsas fisk.
Published with Blogger-droid v1.5.9
Håll tummarna!
för mig. Jag ska få gå på audition för en reklamfilm för MAX imorgon. Får se hur det går, jag ska spela "en tjej som väntar", det är allt jag vet. Undrar vilken outfit som passar till det avancerade uppdraget!
Jag är en sån där som tycker om att ha kläderna framme inför morgondagen. Det gäller att spara sekunder här och där så att man får sova länge på morgnarna.
Det har hänt att jag lagt sminkprodukterna i "rätt" ordning så att jag ska slippa gräva i sminkväskan helt nyvaken. Men där någonstans började varningslampan för kontrollfreak lysa rött och blinka samtidigt, så jag har inte vågat göra om det..
Snart kanske det bär av till malmö om jag inte lyckas bli mer förkyld än vad jag redan är. Någon som är sugen på att mysa med Gauss ett par dagar tills på nu på Lördag eller Söndag? först till kvarn! :)
Jag är en sån där som tycker om att ha kläderna framme inför morgondagen. Det gäller att spara sekunder här och där så att man får sova länge på morgnarna.
Det har hänt att jag lagt sminkprodukterna i "rätt" ordning så att jag ska slippa gräva i sminkväskan helt nyvaken. Men där någonstans började varningslampan för kontrollfreak lysa rött och blinka samtidigt, så jag har inte vågat göra om det..
Snart kanske det bär av till malmö om jag inte lyckas bli mer förkyld än vad jag redan är. Någon som är sugen på att mysa med Gauss ett par dagar tills på nu på Lördag eller Söndag? först till kvarn! :)
måndag 3 januari 2011
Lite inspiration...
2010-12-29
Jag tycker att det är tryggt med stabilitet, att saker och ting inte förändras för fort. Att man tar beslut i lugn och ro och sover på saken. De gånger man har gjort det motsatta fast magkänslan bönat och bett en om att ta det lilla lugna har man oftast fått ångra sig.
Däremot älskar jag förändringar av det positiva slaget som sker t ex över en längre tid. De förändringar som har krävt en insats från en själv. När man väl ser resultat och blickar tillbaka hur utvecklingen skett så känner man sig stolt. Man ska inte glömma bort de små framstegen som är som små tegelstenar som sakta bygger upp det eventuella huset. Man kan tolka det på många sätt.
Jag kommer att tänka på min kära pojkvän. Han har försökt att träna och gå ner i vikt under ca 4 år. Ibland började han bestämt att träna regelbundet för att sedan släppa det helt eller träna periodvis. Det hjälpte inte särskilt mycket förrän han bestämde sig för att göra något åt situationen. Hemligheten med att han började närma sig sitt mål var nog att han delade upp målet i mindre delar och införde små förändringar i vardagen som hjälpte honom.
Han bestämde sig för att minska och näst intill helt utesluta feta såser vid lunchen och sötsaker vid fikat. På helgerna kunde han däremot unna sig lite choklad eller godis. Men vardagarna var han bestämd. Sedan så började han för ca 1 och ett halvt år sedan träna regelbundet och det innefattade gymma i lite över en timme.
Förbränningen ökade och han hade redan förlorat 5 kilo efter ett halvår. Han fortsatte på det här sättet och började träna nästa varje vardag efter jobbet förutom en vilodag. Utöver det utökade han uppvärmningen på löp bandet till en 40 minuter - 1 timmes konditionspass. Där började jag märka hur han snabbt började rasa i vikt. Idag, efter ca 1,5 års träning och lite disciplin vad gäller socker och kolhydrater så väger han idag 79 från att ha vägt 92.
Utan någon utomstående hjälp förutom 6 pass med personlig tränare så har han uppnått sitt mål att gå ner i vikt. Det är oerhört imponerande och inspirerande. Oavsett vad man vill lyckas med. Delar man upp sitt mål i mindre bitar så kan det bli enklare att uppnå dem. Hoppas att det här inlägget inspirerar er att tro att det är inte mycket som är omöjligt, bara man bestämmer sig och gör tillvägagångssättet till en rolig resa.
"Din kropp är ditt tempel, ta hand om det"
Jag tycker att det är tryggt med stabilitet, att saker och ting inte förändras för fort. Att man tar beslut i lugn och ro och sover på saken. De gånger man har gjort det motsatta fast magkänslan bönat och bett en om att ta det lilla lugna har man oftast fått ångra sig.
Däremot älskar jag förändringar av det positiva slaget som sker t ex över en längre tid. De förändringar som har krävt en insats från en själv. När man väl ser resultat och blickar tillbaka hur utvecklingen skett så känner man sig stolt. Man ska inte glömma bort de små framstegen som är som små tegelstenar som sakta bygger upp det eventuella huset. Man kan tolka det på många sätt.
Jag kommer att tänka på min kära pojkvän. Han har försökt att träna och gå ner i vikt under ca 4 år. Ibland började han bestämt att träna regelbundet för att sedan släppa det helt eller träna periodvis. Det hjälpte inte särskilt mycket förrän han bestämde sig för att göra något åt situationen. Hemligheten med att han började närma sig sitt mål var nog att han delade upp målet i mindre delar och införde små förändringar i vardagen som hjälpte honom.
Han bestämde sig för att minska och näst intill helt utesluta feta såser vid lunchen och sötsaker vid fikat. På helgerna kunde han däremot unna sig lite choklad eller godis. Men vardagarna var han bestämd. Sedan så började han för ca 1 och ett halvt år sedan träna regelbundet och det innefattade gymma i lite över en timme.
Förbränningen ökade och han hade redan förlorat 5 kilo efter ett halvår. Han fortsatte på det här sättet och började träna nästa varje vardag efter jobbet förutom en vilodag. Utöver det utökade han uppvärmningen på löp bandet till en 40 minuter - 1 timmes konditionspass. Där började jag märka hur han snabbt började rasa i vikt. Idag, efter ca 1,5 års träning och lite disciplin vad gäller socker och kolhydrater så väger han idag 79 från att ha vägt 92.
Utan någon utomstående hjälp förutom 6 pass med personlig tränare så har han uppnått sitt mål att gå ner i vikt. Det är oerhört imponerande och inspirerande. Oavsett vad man vill lyckas med. Delar man upp sitt mål i mindre bitar så kan det bli enklare att uppnå dem. Hoppas att det här inlägget inspirerar er att tro att det är inte mycket som är omöjligt, bara man bestämmer sig och gör tillvägagångssättet till en rolig resa.
"Din kropp är ditt tempel, ta hand om det"
söndag 2 januari 2011
Söndags städning och hosta
Hunnit vika en stor hög kläder som legat på sovrumsgolvet, kasta udda strumpor och proppat tvättmaskinen med lite smått och gott samtidigt som jag lekt med Gauss. Mitt i alltihopa börjar jag bli hostig, öm i kroppen och lite snuvig. Ska äta en massa nu och sen bädda ner mig så jag håller mig mätt i åtminstone 3 timmar. Tills dess hoppas jag att älsklingen vaknat och kan vaka över mig. Undrar vad det är för spännande jag dragit på mig den här gången!
lördag 1 januari 2011
Första dagen på det nya året...
går jag upp runt 15 tiden efter att ha fått shiatsu massage på halsen av Gauss som alltid verkar ha en motor fastbunden runt sig. Han hade väckt mig redan vid 10 tiden vilket var alldeles för tidigt för tjejen som somnat strax efter 5.
Nyårsafton var vi bjudna hos ett supergulligt par som bor en station ifrån hos. Det bjöds på supergod mat och trevligt sällskap som alltid.
Förutom att ha kommit på vilken hysterisk bild jag laddat upp på mig själv någonstans mellan desserten och skumpan så har jag också lyckats äta lite, vila, duscha, äta lite till och nu..blogga medan jag äter chips, godis och mera chips.
Nu promenerar Gauss skamlöst på min laptop så det är nog bäst att avsluta eftersom det ändå inte verkar komma något vettigt ur mitt huvud idag.
Kram på er och high five till er som inte jobbar imorgon!
Se så fint det underbara värdparet dukat..
Jag & älsklingen ett par timmar innan det dramatiska årsskiftet
Lite sång...
Nyårsafton var vi bjudna hos ett supergulligt par som bor en station ifrån hos. Det bjöds på supergod mat och trevligt sällskap som alltid.
Förutom att ha kommit på vilken hysterisk bild jag laddat upp på mig själv någonstans mellan desserten och skumpan så har jag också lyckats äta lite, vila, duscha, äta lite till och nu..blogga medan jag äter chips, godis och mera chips.
Nu promenerar Gauss skamlöst på min laptop så det är nog bäst att avsluta eftersom det ändå inte verkar komma något vettigt ur mitt huvud idag.
Kram på er och high five till er som inte jobbar imorgon!
Se så fint det underbara värdparet dukat..
Jag & älsklingen ett par timmar innan det dramatiska årsskiftet
Lite sång...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)