Jag sitter och tittar belåtet på dessa män, som står vid grillen och gör "mansgörat". Va? upprörde jag någon? men hur vill ni ha det då tjejer och killar? jag är så trött på allt detta feministgnäll som har ett antal olika inriktningar. Antingen är man hardcore feminist, feminist light eller någonstans mittemellan med lite dubbelmoral här och där och jag vet inte hur många olika sorter det finns, men jag vet att det finns ett bra utbud.
Jag förstår inte vad de vill? hur ska det gå for kvinnofolket om vi inte ens kan enas om något. Klagomål på för låga löner för kvinnor där det i själva verket enligt t ex en doktorsavhandling av Una Gustafsson från förra året är p.g.a. av följande:
"När kvinnor upplever stereotyphot sker en så kallad självstereotypering. Plötsligt tänker de på att de är kvinnor och börjar tänka på sig själva som mer stereotypt kvinnliga. Då sänker de sina målsättningar. I de studier jag gjort sänkte de sin drömlön med i genomsnitt 6000 kronor när de upplevde stereotyphot. Detta får kvinnor att begära lägre lön än män. Det är ju inte så bra, säger Una Gustafsson"
Skulle jag få formulera det på mitt sätt så skulle jag säga att många tjejer helt enkelt inte vågar begära en så hög lön som de egentligen önskar.
Jag kan ärligt säga att när det gäller löneförhandlingar så har vi mycket att lära oss av männen, precis som vi säkert har många egenskaper som de skulle kunna ha nytta av i olika sammanhang.
Tillbaka till feminism. Vad förväntas det av mig som kvinna egentligen av andra kvinnor i samhället, jag blir förvirrad av röster från olika håll och kanter. En del skulle kanske vilja att jag medvetet ska välja blått till en flicka och rosa till en pojke medan en del kanske nöjer sig med att jag byter ut hårddisken på hemmadatorn och min pojkvän sköter tvätten och lagar lasagne till middag en torsdag kväll…vissa skulle ge mig en guldmedalj om jag brände Gina tricot affischen med den sötsnygga brasilianskan.
Jag vet, man ska utgå från sig själv och göra det som känns rätt. Men ärligt talat tjejer, är jag fortfarande lite lost. Man vill ju inte sätta foten i munnen. Sitter man i ett stort sällskap så kan man ju vara omringad av olika feminist klaner.
Givetvis ska vi jobba mot att förebygga ojämnställda förhållanden i samhället men hur jämställt vill vi ha det egentligen. Är vi redo att ta steget fullt ut? Jag förstår absolut att man redan på dagis och skolan skulle kunna vara mer medveten om hur man behandlar pojkar vs flickor. Kanske uppmuntra tjejer att ta för sig mer. Låta flickan brotta ner killen som konstant springer efter henne och drar henne i håret och får höra av fröken: " Han är bara kär dig" istället för att förklara för den nerkärade pojken att det faktiskt finns andra sätt att visa sina känslor på och att pojken kanske kan ta det lilla lugna och vara snäll mot flickan.
Det jag vet är att många av mina tjejkompisar inte alls besitter de egenskaper en stereotypisk kvinna skulle hålla kärt. Det kan vara alltifrån att de har pojkvänner som sköter matlagningen i hushållet medan tjejen städar eller har monopol över fjärrkontrollen och det finns fall där tjejen spenderar oroväckande mycket tid framför datorer och andra tekniska prylar medan killen sitter bredvid och vädjar om uppmärksamhet och att få, tro det eller ej, men prata med sin facebookande flickvän.
Vart är vi på väg? så vitt jag vet så tycker jag att man ska låta alla familjer hitta jämställdheten på sitt personliga vis. För det finns faktiskt kvinnor som skyr att sätta ihop ikeamöbler, rensa avloppet osv medan det finns män som älskar att laga mat, ta hand om sina barn, pussa på deras knän om de gör illa sig osv. För vad jag vet har inte män så roligt heller, de får tampas med känslostormar, hormonsvängningar, obestämdhet och ”hur sitter det här på mig” terrorn. Ge killarna ett break också och det går bara inte att ha en enda jämställdhetsregel för alla. Tjejer måste bara få mer skinn på näsan och våga ta för sig och tro mer på sig själva, hålla varandra om ryggen och samarbeta med det andra könet och göra livet så bra det bara går med hjälp av varandras egenskaper vilket inte behöver delas upp i ett rosa och ett blått fack. Gör en egen skön mix som passar just din familj eller dina förutsättningar och intressen.
Dessutom är många bombsäkra på att det inte ska finnas något manligt och kvinnligt. Ändå står "manlig" väldigt högt upp i den omedvetna listan. För hur många av tjejerna köper overknees, kjol eller hårband till sina pojkvänner som också ska bära feministfacklan tillsammans med dem? och hur många av dessa pojkvänner skulle inte få korgen om de hade använt någon av ovanstående accessoar.
Jag kommer inte att köpa en rosa klänning till min son om jag får någon såvida han inte ber mig köpa en. Men han kommer däremot få lära sig laga mat, städa, tvätta, sy, rensa avloppet och snickra om vi kan det. Men främst låta honom ta del av den kulturen jag och min partner har hemma som byggs på kärlek och respekt, jämställdhet kommer som en bieffekt om den välkomnas.
Jag vill så gärna hoppa in i en hetlevrad debatt i detta ämne och vill försöka förstå, argumentera och komma fram till mitt egna recept på feminism. Jag vill förstå och lära mig men också ifrågasätta och säga stopp när det går för långt med de feministiska do´s and dont´s. Men tillsvidare kommer jag att fortsätta njuta av det perfekt grillade köttet som min pojkvän fixar åt mig medan "feminismen" idag fortsätter att förvirra andra och sig själva med sitt budskap.
