Fick klappa henne idag!

Som jag har längtat efter denna dag! Minns ni allt fräs och onda blickar som jag fått av denna fortfarande namnlösa dam(fd Britta Bus). Det har inte varit en piece of cake att umgås med henne. Första veckan låg hon gömd under sängen och kom bara ut för äta och utföra sina behov. Men bara när jag låg och sov. Veckan efter hittade hon till vardagsrummet men fortfarande vettskrämd av vår närhet. Sprang in under sängen så fort hon såg att vi var i närheten. Veckan efter det började hon sakta men säkert att gå till matskålarna och äta men gömde sig under matbordet så fort man kom för nära.

Till slut böjade hon faktiskt våga att lägga sig på mattan i vardagsrummet när vi tittade på film men smög iväg när vi gick förbi. De senasre dagarna har hon bara blivit allt modigare och vi kan nu gå förbi henne utan att hon blinkar. Jag har kunnat leka med henne liggandes på mattan med huvudet bara två decimeter från hennes lilla nos. Idag drog hon sig inte ens undan när leken flyttades närmare mig.

Då och då har jag i förbifarten strykt min hand över hennes rygg i all hast av rädslan för att inte bli påkommen eller sönderklöst. Men till slut kunde jag idag mitt under leken lägga min hand vid hennes nacke och klia henne en stund som måste ha varat i minst 5 lååånga sekunder tills jag drog undan min hand för att inte irritera henne. Det var en övermäktig känsla. Att få röra ett djur, även om det "bara" är en katt, men som funnit förtroende för en människa. Att få vara den människan är tacksamt.

En mer avspänd flicka

Vad ska man kalla en söt hårboll som denna?