Min kära mor har mer disciplin än mig vad gäller träning när hon väl kommer igång. Hon har inte ens tålamod nog att vänta tills jag slutar jobbet och få lite sällskap. Nä, hon säger att hon är på väg och tänker inte slösa någon tid och riskera att tappa motivationen fram tills jag är tillgänglig. Sen är det en annan sak att det kan gå tre månader utan att hon rör en fena.
Jag är nämligen uppvuxen med en mamma som tog sig minst 15 minuter varje dag för att göra små övningar, hopp och stretching framför hallspegeln. På den(Jane Fonda)tiden tyckte jag inte att det var något anmärkningsvärt men nu när jag ser tillbaka som vuxen så blir jag stolt och inspirerad över att hon som trebarns mamma, "hushållerska", arbetande kvinna och med för övrigt jobbig tillvaro tog sig tid att rå om sig själv.
Något som jag hoppas på att orka göra om jag själv blir mamma någon dag. Att jag orkar göra det saker som jag vet att jag mår bra som man ofta lyckas slarva med oavsett om man är singel, sambo eller mambo. Det kan innebära att måla läpparna, kanske bara måla av sig lite på en duk vid fönstret, fotta, spegla sig i en timme. Även om man kanske inte alltid hinner med mer än en kvart eller två så handlar det ju om att man tar sig tid att stanna upp för att vattna sina vardagsdrömmar.
Om man har barn blir man ju automatiskt ett livslevande inspirations träd som de kan ta efter. Ibland kanske ett barn bara behöver en lycklig mamma mer än något annat. Det säger jag utifrån att själv ha varit barn.
Jag försöker alltid få människor omkring mig och mig själv att försöka se vad som gör en lycklig. Det bitar man förlorar av sig själv när man gör saker som man egentligen inte vill göra men behöver göra, kan man ju försöka pussla tillbaka genom att förverkliga sig själv i den mån man kan i sin vardag.
Mitt lilla projekt just nu är att få min kära mamma att hitta tillbaka till de saker hon älskade att göra innan hon fick barn och äktenskap. Få henne att vilja våga ta steget ut i världen och ta för sig. Det går framåt..sakta men säkert. Ikväll blir det ett Zumba pass för mor och dotter...efter det borde ju ingenting vara omöjligt, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar