Gauss, jag och dubbelmoral

Det har snart gått 5 månader sedan jag hämtade hem den här charmören. Vi har haft både kärleksfulla stunder och tillfällen då vi milt sagt inte kommit överens. Det senare alternativet har nästan försvunnit i vår relation nu och vi vet var vi har varandra och vad vi ska undvika för att inte reta upp den andre.

Det är så viktigt att man som människa som har hand om ett djur tar sig tid att förstå och lära känna sin vän som inte har annat än kroppsspråk och andra små ljud att utrycka sig med. Att bitattackerna på våra händer berodde på understimulans visste vi ju inte. Utan trodde att han var aggressiv för att det var något fel på honom. Nej, det var oss det var fel på. Nu har vi lekstunder varje dag och jag går ut med honom så ofta det bara går.

Känner man att man är "tvungen" att ha inne katt borde man ju gå ut med den hela tiden precis som man gör med hundar. Det är väl inte så konstigt...helst av allt börjar jag känna att man inte ska ha husdjur om de inte kan få springa fritt, ut och in som de vill. Det känns nästan som djurplågeri om en katt inte får springa runt bland stenar, träd, jaga fåglar och möss. Det är som att stänga in oss i ett centrum där mat, shopping och arbete finns men ingen möjlighet att få gå ut i naturen. Så här lever jag med mitt dubbelmoral men försöker göra Gauss liv så trivsamt som möjligt tillsammans med oss. Kanske får vi skaffa en kattkompis till honom snart så han slipper vara hemma ensam, så sällskapssjuk som den här Gaussen är.