De närmsta dagarna kommer min blogg att användas som resedagbok. Jag befinner mig på en ö som heter Kefalonia i Grekland.
Det här skriver jag egentligen dagen efter 1 Juli. Det datumet vill jag helst förtränga. Vi skulle ju på charterresa, och för att vara lite galen och spontan så bokade jag förståss en ospecifierad resa. Ingen uppvärmning med förbokad all inclusive hotell här inte. Här skulle det levas. I bakhuvudet var jag ganska lugn eftersom 99% av de jag pratat med har haft positiva erfarenheter av ospec. resor och sagt att de hamnat på 4-5 stjärniga hotell nära havet osv. Men för säkerhetsskull försökte jag lura mig själv att jag inte hade några höga förväntningar alls. Men jag hade så fel.
Vår taxi hämtade oss kl 04.00 utanför vårt hus. Taxichauffören var så flummig att jag blev orolig för att han var berusad men vi kom hela och i mer än god tid till Arlanda Express tåget som tog oss till Arlanda.
Genom säkerhetskontrollen gick jag coolt genom den här gaten som ska pipa om man har handgranater eller kofot på sig. Inget hände men en vakt uppmanade mig att ta händerna ur fickorna när jag gått igenom men lugnade sig snabb när han såg att jag inte hade något tjutvänligt på mig.
Klockan närmade sig 06:20 då flyget skulle gå, vi hade inte ätit något så vi bestämde oss för att äta något litet. Herregud vad det ska vara dyrt att få i sig lite frukost. 60 spänn för en formfranske sandwich med en liten sliten bladbit i som ska föreställa sallad och en ostbit. Fy skäms! När jag var liten och reste med mamma och pappa så gjorde alltid min mamma jättegott indiskt friterad bröd med en himmelsk god popatis röra "poori alu" = bröd och potatis.
Det enda vi gjorde på flyget var att sova. Efter ca tre timmar var vi framme. Vi var så glada och jag tyckte det var så spännande och glömde bort att inte ha förväntningar så jag varvade med att inte ha förväntningar och drömma mig bort om vilken tur vi skulle ha och hamna på ett femstjärnigt hotell vi också. Jag fortsatte att ge mig själv mentala örfilar för varje gång jag såg mig själv glassa vid en pool. Det var det enda bussresan bestod av. Vi skulle stanna vid 3 hotell totalt och vårat hotell var slutdestinationen.
Det första hotellet såg jag ingen skymt av, vi stannade bara vid en gata och ett gäng släpptes av, den andra hållplatsen var hotell Mediterannian. Jag blev så glad att vi inte skulle gå av där, byggnaden såg så tråkig ut. Vi gick av i Lassi som staden heter. Där fanns ett slags trappstegs bygge eller vad man ska kalla det för, hus är byggda efter varandra upp för en kulle/berg. Hursomhelst tänkta jag att vi hade hamnat på ett riktigt schysst ställe. I bästa fall kanske bungalow med egen pool? nejnejnej...det har var något helt annat. Något som jag inte ens kunnat fantisera om. Vi gick upp för ett par trappor och jag fortsatte att örfila mig själv medan vi stånkade på vårt bagage. Väl framme öppnade vi dörren och vi steg in. Vi möttes av en mögelstank som sköljde över oss och gav oss en fuktig välkomstkyss. Jag vet inte vad jag tänkte, men det var mer än en ledsam besvikelse. Utöver den starka lukten var det mörkt och spindelväv i badrummet och en 5 cm stor spindel som hade hunnit före oss in i rummet. Vi valde att kalla honom Rune.
Vi bestämde oss omgående för att inte stanna där. Helst om vi kunde flytta på en gång. Ett genomgångsmöte skulle hållas på restaurangen Sirtaki som låg en åtta min promenad bort. I hettan gick vi och satte oss där och lyssnade, efteråt gick vi fram och förklarade för resledaren Linda att vi ville byta upp oss. Hon lovade att kolla upp ett par hotell åt oss och återkomma dagen efter. Jahapp tänkte vi, då går vi väl och strosar runt lite och gör det bästa av situationen till det här blir fixat. Vi passade på att äta lunch när vi ändå var där eftersom resledaren också rekommenderade det. Jag tog en souvlaki och älsklingen valde kyckling med gorgonzola sås. Det smakade ok..inte så gott som grekisk mat kan vara i Sverige de gånger man har tur.
Sen promenerade vi tillbaka till rummet och tog våra handdukar och gick till en strand som heter Mediterrannee och satte oss i varsin solstol. Sanden var så het att man brände sig om man inte hade på sig något på fötterna men ändå var det rätt kallt i vattnet så jag badade bara upp till knäna. Jag somnade också ett par gånger då jag bara sovit 3-4 timmar.
Efter den utflykten gick vi på upptäcktsfärd och försökte hitta ett annat hotell på egen hand. De bästa hotellen, bland dem Lassi Hotell var fullbokade. Vi bestämde oss att gå till staden Argostoli som skulle innehålla mer liv än Lassi där allting bara kände för turistisk och opersonligt för vår smak. Vi gick och gick i hettan, flera gånger trodde jag att jag höll på att bli knäpp tills min pojkvän räckte mig vattenflaskan eller när jag köpte en Calippo liknande isglass som höll igång mig ett par tusen meter i alla fall. Till slut hittade vi till staden, det tog oss minst 30 minuter att hitta dit. På vägen fortsatte vi att gå in på de små hotellen som låg vid gatan och frågade efter tillgänglighet och priser. Tills slut kom vi fram till staden. Där kände vi oss mer hemma. Det var ett slags torg med en massa restauranger och cafeér. Tog en cola och en melonglass smoothie.
Efter det gick vi till busshållplatsen där stadsbussen ska stanna då och då, Gud vet vilka tider...så vi väntade en hel minut, sen började i gå i riktning mot Lassi. Vi tappade bort oss flera gånger och kom till en återvändsgränd. Där satt en gammal dam som började prata grekiska med oss och göra tecken som säkert betydde, "vad letar ni efter?" Hennes medelålders son förstod engelska och hänvisade oss att gå ner en gata och svänga höger. Där kände vi igen oss direkt.
Väl på anläggningen där vi skulle bo så försökte vi göra det så hemmastadd som möjligt, tills jag skulle kasta en pappersbit och skulle öppna skåpet till papperskorgen, där satt Runes lillebror och hängde ...inte ok! jag gav upp och ville bort. Vi tittade på 2 avsnitt av 30 Rock i vår dator och somnade sen som två stockar.
Slutsatsen vi drog av hela vår dag var att vi faktiskt inte är sol och bad människor. Vi behöver mer stimulans. Vi är såna som synar den underbara utsikten och det turkosa kristallklara vattnet med förtjusning i ungefär 2 hela sekunder. Sen tröttnar vi och vill ha något annat att titta på, ge oss fler intryck vi är rastlösa säger våra stackars hjärnor. Ge oss också ett schysst hotell där vi kan ligga och surfa på Wifi på kvällen när vi umgåtts klart för dagen och sett stan och är för trötta i benen för att gå mer. Jag tror vi söker efter lugnet mitt i pulsen... Yupp. Barcelona och New York nästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar