Mamma hade skrämt upp mig med att det var obehagligt. Det var det också.
MEN
Massagen var underbar, lite smärtsam dock och man förstod att den här läkaren visste vad han sysslade med. Det är slags behandling som de gör ifall man inte klarar av nålar. Jag hade då valt fifty fifty, alltså hälften massage och hälften akupunktur.
Nålarna högt upp i ryggen var som en piece of cake, men ju längre ner på ryggen de började ta sig, desto fortare började jag repetera mina "innan döden mantran". Nej jag har inga sådana men jag förbannade mig själv varför jag tagit mig dit och inte lyssnat på alla välvilliga själar som avrått mig från att testa alternativ medicin.
Läkaren kunde inte svenska så hans kvinnliga kollega stod vid sidan av mig medan de samtalade med varandra, om mig. De tog pauser ställde mig frågor och det kändes som att de uppriktigt intresserade sig för sin patient. I det här fallet jag, som låg där med ansiktet i hålet på britsen och nickade ivrigt då de ställde mig frågor. En riktig egoboost fick jag där jag låg i rampljuset tills de stack mig så jag nästan grät. Det var en tredje person i rummet också, såg endast hans fötter iklädda strumpor och tofflor. Ni kan väl tänka er hur jag måste ha fruktat för mitt liv.
Jag ska inte plåga er med detaljerna men efteråt kände jag väldigt öm och skör i kroppen, på ett skönt sätt.
Sedan i måndags har jag gått på en egen variant av Detox kur. Jag började googla på ägg och potatis osv för att se hur surt livet skulle bli denna vecka och tröttnade snabbt på alla olika och varianter i Detox djungeln så att jag bestämde mig för att köra mitt eget race. Jag har hållit mig helt borta från bröd och pasta och förpackningar framförallt. Konserver har jag köpt tyvärr men jag gör så gott det går. Hade jag kunnat fiska hade jag gjort det, tro mig. Kände att jag fuskade i mig en liten chai latte och fisksoppa med aioli idag och skyllde på mamma efteråt för att det skulle kännas bättre, det fungerade.
Jag vill rena! mig själv, hemmet och lätta mitt hjärta genom att bara vara. Inga tankar inget tjafs. Bara ett rent närvarande i nuet. Det är mottot.
Redan för ett par månader sen började jag försöka att varva ner. Lägenheten behöver inte se ut som ett uppslag ur Sköna hem varje gång det kommer folk på besök. En och annan dammtuss visar bara på att det faktiskt bor någon i lägenheten. Jag har lärt mig att fokusera på det viktiga. Relationer. Bättre att man sitter och pratar med sina nära och kära än att man springer omkring med en sopkvast eller springer runt och rättar till och viker pläden om och om igen tills gästerna ger upp på en. Ja, det är ungefär så jag har varit. Så nästa gång ni kommer på besök hos mig. Ta med er era gasmasker, för här ska inte städas på ett tag!
Risifruttin var inte till mig. Så ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar