Identitetskris

Identitetskris, den har av någon anledning inte hälsat på mig än så länge, ålderskris, prestationsångest, livskris,vad vill jag göra med liv kris har jag träffat på men som sagt inte "vem är jag krisen". Den kan väl visa sig på olika sätt tror jag beroende på bakgrund
livssituation etc.

Jag har sett och hört att många som är födda, uppvuxna i Sverige med utländska föräldrar ofta går igenom fasen. Har sett det med egna ögon, hur tonåringar plötsligt tycker att ens ursprungsland är den bästa i hela vida oupptäckta världen. Sen om det finns korruption, fattigdom p g a en stor skara själviska människor som inte får nog av makt och pengar är en annan sak.

Alla länder har sina bra och dåliga sidor och visst är det bra om man beundrar sitt land och dess bra sidor, men att blint avguda utan att ha någon egentlig kunskap om världen känns lite naivt. Fast å andra sidan är det ju en känd egenskap bland tonåringar.

Jag brukar bara köra en slags neutral global speech när jag stöter på frågor om mitt hemland. Inget land är perfekt och man ska att undvika att döma ett land utifrån ett par människor som gör bort sig eller bli fanatiskt nationalistisk förutom när det är fotboll på TV. Nu spelar inte Indien så bra som man hade önskat. Men om det hade gjort det hade jag skrikit lungorna ur mig och offrat dem för "mitt land".

Hur många gånger har jag inte fått frågan: "Vad känner du dig som? svensk eller indier?" oavsett om jag är i Indien eller Sverige, blir jag lika irriterad varje gång. Inte för att jag är kluven eller i kris. Jag har bara aldrig velat, och kommer aldrig att vilja identifiera mig med ett land, visst jag bor i Sverige och mina föräldrar är från Indien men jag vill fortfarande inte behöva välja ETT land. I´m from the planet earth, period.

Sen så känns det som en komplex fråga, ungefär som när man sitter där en varm sommardag på omtentan och ska svara på frågan som man inte alls trodde skulle dyka upp och man svär för sig själv varför man inte varit bättre förberedd. För det har jag aldrig varit.
Genom åren har jag sluppit undan med ett "axelryck eller "jag vet inte".

Men idag kan jag efter många års forskning säga att jag stolt har båda delarna inom mig. Jag har tagit det bästa av de två världarna, för tro mig, de är verkligen två OLIKA världar.

I stora drag blandar jag gärna maten, dansen och kläderna och sist men inte minst det utåtriktade, självsäkra sättet från Indien medan jag tar till mig det svenska synsättet, långt gångna jämställdheten och jantelagen förstås, en färgglad mix, precis som jag vill ha det! Så pass att man kan dela mig mitt itu och där faktiskt hitta en köttbulle i den ena delen och en samosa i den andra. För er som inte vet så är det slags trekantig fylld pirog i smördeg som för övrigt faktiskt är väldigt god. Prova den vettja, kanske tillsammans med en nubbe på midsommarafton;)